Yddingeloppet

En härlig dag blev det.
Temperaturen 10 grader, nästan vindstilla, och endast vattenpölar några få ställen på sträckan.

Eftersom jag har sprungit väldigt sparsamt med terräng visste jag faktiskt inte vadjag skulle vänta mig för prestation idag.
En kompis sade att han tre år i rad försökt att komma under timmen på 12 km.
Jag tyckte att det verkade som ett bra riktmärke och körde på.

Bruttotiden hamnade på 59:25, så jag antar att det var ungefär som förväntat.
Fast efter stigningarna fram till 5 km trodde jag att jag skulle behöva gå av halvvägs. Som tur var gick det utför efter det, och sista biten kunde jag få till en helt ok spurt.



Dessutom jättekul att träffa trevliga människor, både hemifrån Svedala men även mina löparvänner och bloggvänner.
Zingo sin vana trogen, ställde upp trots de nästan 6 milen i Köpenhamn igår.

Laddar upp i sommarhuset

Då blir det ändå Yddingeloppet imorgon.
Jag som inte alls har trott att jag skulle springa, men mina ben gav mig tummen upp i morse.
Och då är det ju bara att lyda.

Just nu sitter jag och myser i vårt sommarhus i Lerberget, 2 km söder om Höganäs.
Har fötterna på bordet och tittar på film.

11.00 i morgon smäller det :-)

Yddingeloppet eller ej

Jag funderar fortfarande på om jag ska springa Yddingeloppet.
Visst hade det varit jättekul, men det känns som att min kropp är inställd på hård träning.

Jag tror jag låter vädret avgöra, om det inte är "novemberkåsaväder" springer jag. Och då är det inte för att prestera pb, utan för att träffa alla trevliga människor;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

St. Hans backar

Idag var det dags för veckans backträning vid St. Hans backar.
Vädret var ju inte jättebra tidigare på dagen, men strax innan 17 sprack det upp.

Vi blev 6 stycken, inklusive Annas och Mårtens lilla Elias som satt i vagn, och fick åka många roliga turer.
Zingo hade sprungit de 5 milen i Markusloppet igår, men kom ändå med och körde lite återhämtning.

Själv var jag pigg i benen och körde stenhårt.
Sista rundan blev faktiskt så jobbig at jag fick stå i nästan 5 minuter och hyperventilera med stöd för att inte falla omkull.
Ett tag mådde jag faktiskt mycket illa, men jag fick behålla lunchen.

Jag är rätt nöjd, både med att det gick så bra, men också att jag lyckades pressa mig själv helt till det yttersta, och ge mina lungor den välbehövliga genomköraren.

Morgonträning!

05:00 Brrrrr... brrrrr...brrrr. (Iphonen burrar att det är dags att stiga upp).
05:06 De framlagda kläderna sitter på och jag öppnar ytterdörren.
05:18 uppvärmning klar och jag sätter igång att springa.

Min maratonvän Bo springer varje morgon, och han berättar alltid hur bra han mår och att han njuterhela dagen efter sin morgonstund.
Det var en lite spännande upplevelse måste jag säga, kroppen kändes helt annorlunda jämfört med vad den brukar göra vid vanliga pass.

Det verkar som att min kropp är väldigt beroende av energi, för fysiska aktiviteter.
Trots att jag kände mig totalt orkeslös, och benen var som betongklumpar så körde jag på i nästan 10 km. Hög puls och lågt tempo :-o
Foten är ju fortfarande inte i bästa form efter överansträngningen, men Jimmy hade tejpat upp den rejält, så där hade jag i alla fall inga känningar.

Det var en annorlunda upplevelse, men jag tror att höstens och vinterns träning kommer att föregå i normal träningstid framöver.
Kanhända att jag tar upp det hela när det börjar bli morgonvarmt i maj -11 igen:-)

Styrka och stabilitet!

Detta ska fr.o.m nu vara mitt motto!

Nu när det inte är fler lopp är mitt fokus på att köra löpskolning och styrka så mycket som möjligt!

Jag har verkligen fått smak för det där med att springa utan att ha ont.
Visst låter det löjligt, men under de 3-4 år som jag "joggat" har jag alltid haft ont någonstans.

Men det är verkligen konstigt att så många människor bara beger sig ut i spåret utan att ha förberett sig utan den minsta förberedande träning.
Man skulle ju aldrig fundera på att lyfta flera hundra kilo i bänkpress utan att ha tränat.
Ändå gör miljoner människor precis samma sak som jag gjorde, nämligen låter den enorma kraften av ett löpsteg förstöra, och mosa alla muskler/senor/ben i foten och vaderna.

Nu är det slut med det.
Efter dagens besök hos Jimmy är jag helt medveten om mina brister i vänsterfoten, och vet någorlunda hur jag ska hantera det.

I morgon är första dagen av resten av mitt liv..
Jag vet att det är uttjatat, men fr.o.m nu kommer jag att tänka långsiktigt.
Jag ska INTE lockas att springa ett lopp jag inte har planerat för, eller lockas att köra träningen fortare/hårdare än jag planerat.
Det sistnämnda är ett stort problem för mig, för jag mister fokus på träningen alldeles för ofta, och drar iväg i ett aldeles för högt tempo (nybörjarfel.. jag vet!!)

Oh happy day..

Eftersom krämporna börjat att avta något vågade jag ge mig ut på en femma i kväll.
Jag var lite velig, för på morgnarna har det inte alls varit roligt att vandra nerför trappan till köket.

Tåhävningarna har gett önskat resultat, jag hade faktiskt ingen känning alls, förutom att hälsenan kändes lite "bucklig" efteråt.

Formen hade dalat en aning på en vecka, ca. 6 sek/km närmare bestämt, dessutom ett par slag högre i genomsnittspuls.

Vi får se vad kroppen säger när jag vaknar.
Kanske det blir färdtjänst till frukostbordet...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Trastvägen,,Sverige

Känningar

I eftermiddags var jag ute ca 45 minuter och promenerade, värmde upp lite och kände efter.
Efter uppvärmningen kändes det faktiskt nästan inget, men lite stelt och svullet var det.

Antagligen är det inte vaden utan hälsenan som är problemet.
Eller, inte själva hälsenan utan mjukdelarna som omger hälsenan.

Det sitter ett blåmärke på insidan av hälsenan.
Ganska länge har jag haft en mindre svullnad strax ovanför fotknölen.
Det kan tänkas att jag råkade masserade den lite väl häftigt häromdagen.

Jajja... det löser sig väl.
Det börjar rycka i kroppen, resten av min lekamen är ju frisk!

Vadproblem

Jag trodde faktiskt att jag hade lämnat alla vadproblem bakom mig, när jag har lärt mig att löpa mer "rätt".
Så är uppenbarligen inte fallet.

Det måste vara ganska ovanligt att skador uppstår en dag efter ett träningspass?
I går kväll, ca. 24 timmar efter senaste passet började vaden att sticka.

Jag tror att det är en mindre bristning, men det innebär iallafall att jag lämnar återbud till loppet på söndag.
Mitt långsiktiga mål är och förblir Stockholm Marathon 2011, därför vågar jag inte riskera något.
Jag hoppas få en snabb tid hos Jimmy, så att han kan konfirmera min egen diagnos.

Men ingen tid för trams, i kväll tar jag första uppmjukningspromenaden.

Svårt att trappa ner..

Jag är ju inte speciellt erfaren när det gäller det där med upplägg.
När det spritter i benen är det otroligt svårt att sitta still.

Igår skulle jag ju bara ge mig ut på en lätt jogg.
Men när jag värmde upp var det ju ett enormt schwung i benen. Jag formligen studsade fram när jag satte i fötterna.
Och när jag passerade första km på 4:16 utan att behöva anstränga mig hade jag ju inget val, utan körde på.
Resultatet blev ett präktigt PB på 5 km med 40 sekunder.

Nu ska jag FÖRSÖKA hålla mig i skinnet fram till söndagen!

Omkastning i programmet

En av mina erfarna löparkompisar som ska springa maran samtidigt som jag springer halvmaran nästa helg berättade att han redan börjat med nedtrappningen.
När jag tittade på mitt schema insåg jag att det nog var lite väl optimistiskt med så många hårda högpulspass.

Planen reviderad är då ett hårt pass på tisdag, resten av veckan innebär skutt och lek.
Jag är som sagt inte så erfaren, och behöver mycket goda råd.

Dagens långpass var helt ljuvligt!
Solsken och glada människor längs med vägen!

Planer fram till Sydkystmaraton

10 dagar kvar till nästa halvmara.
Så här hade jag tänkt att lägga upp träningen dagarna fram till loppet:

Fredag: Långpass, 15 km i lugnt tempo
Söndag: Gemensam backträning vid St. Hans backar i Lund.
Tisdag: 5 km MAX
Torsdag: 10 km tävlingstempo.
Fredag: 5 km återhämtning
Lördag: Promenader och glädjeskutt!
Söndag: ACTION!

Beroende på hur jag mår efter loppet kommer jag möjligtvis att springa Yddingeloppet 31 okt (12 km)...
2 veckor hoppas jag är nog för återhämtning.
Flera löparvänner ska springa det, och det hade varit superkul att träffa alla en extra gång innan den mörka tiden är här.

Att åka till jobbet..

De 33 minuter då jag tar mig från Valdemarsro till Köpenhamn om morgonen, är och förblir min favoritstund på dagen (förutom löprundan då).
Det är stunden när jag kan lyssna på mina SR dokumentärer, fundera ut mina kommande träningspass och filosofera över livet.
Jag är helt inne i min egen värld, och seglar iväg med tanken, ibland väldigt långt bort till framtida maratonlopp och km-tider.
Vissa skulle nog kalla det för en sorts semi-meditation.
Det gör mig förberedd på dagen som ska komma och ger mig tid att ställa om från fritid till jobb.

Havregrötens lov!

Jag lånar dessa ord från Alexander Waerme 13 år på jogg.se.

"Havregrynsgröten är grötarnas gröt. Det är en gröt som kan förtäras nästan var som helst i landet från Malmö i söder til Jarvisjärve i norr. Gröten är en näringsrik blandning och smakar gott att äta vid vilken tidpunkt man vill, man kan till och med sitta och små snaska på bussen. Gröten är speciellt bra att ätas innan träning då den ska ätas precis innan träningen för om man väntar lite så hinner delar av gröten förbrännas och det som inte är förbränt ligger bara där och skvalpar. Men om man äter direkt innan träning så finns det inget utrymme för skvalp så då blir det perfekt balans i kistan."

Jag håller absolut med!
Havregröten är en otroligt bra uppfinning, den ger ro i mage och energi för löpning!
Om jag dessutom intager den tillsammans med kaffe är känslan närmast himmelsk!

Backintervaller

I morse träffades löpargänget vid St. Hans backar i Lund.
Det blev 6 rundor upp till toppen, med hög puls och återhämtning på toppen:-)
Att springa så kort bit som det faktiskt handlar om har både sina för och nackdelar.
I början känner man sig pigg och sugen på att ta sig an utmaningen, halvägs tänker man, vad bra det går.. jag är ju stark!
Vid 10 meter kvar tänker man inte alls... då går bara de anaeroba musklerna av sig själva.
Inte illa alls att börja dagen på detta vis!

Hoppas få upprepa detta fler gånger!

Flow

Jag vet faktiskt inte helt vad som har hänt?
Mina problem är som bortblåsta och min kropp verkar tåla mer än någonsin.
Redan när jag stiger upp spritter det i benen, så att jag får hålla fast mig i närmaste bräda för att inte ta på mig löparskorna.
I morse fanns det dock ingen bräda till hands, så det blev 10 km i lätt jogg tempo.

Redan nu i eftermiddag känner jag hur benen börjar piggna till och vilja ha mer, och det gläder mig otroligt mycket!
Grejen att kunna träna flera dagar i sträck har för mig varit ett stort hinder för att utvecklas mer.
Jag tror att det är en kombination av flera lyckliga omständigtheter.

• Förbättrad teknik
• Mer löparglädje genom trevliga löparvänner.
• Den nya tekniken ger mer ork.
• Styrketräningen ger resultat
• Strukturen ger utdelning

I morgon bitti är det backintervaller vid St. Hans backar på programmet :-)

Får ta även ta och fundera på vad jag ska göra för att inte slita ner mig igen.. Det finns ju fortfarande en gräns..