Jag och mina allergier

Så jag kan minnas har jag alltid haft en känslig mage..

På 70 och 80 - talet när jag växte upp pratades det ofta om allergier.
Fast på den tiden, så minns jag sällan att det handlade om annat än pälsdjursallergier, och en och annan glutenintolerant person.

Känsliga magar har alltid funnits på min mors sida i släkten.
Det betraktades som något helt normalt, och jag fick alltid höra att "sådana är vi"
Under alla de år som jag gick omkring med ömsom svullen och ömsom tom mage så var det aldrig någon läkare som sade att det kanske kunde vara allergi.
Det var inte förrän jag var 18 år som jag till slut lyckades få lov att komma till ett pricktest på lasarettet i Lund.
Jag minns så väl läkarens upphetsning när han utbrast: "Syster.. syster!! Kom och titta här!!"
Han hade aldrig sett så klara reaktioner på så många ämnen samtidigt.

Det var ju trevligt för honom, och mindre trevligt för mig.
Men trots att testerna visade allergier mot största delen av befolkningens populäraste födoämnen så fortsatte jag att äta det mesta som fanns på den förbjudna listan.
För en 20 årig kille, som dessutom inte åt mycket annan mat saker pga. nojor var det inte lätt att helt plötsligt inte äta saker som vete, ägg och mjölkprotein.
Och de alternativ som erbjöds av sjukhusets dietister var INTE speciellt trevligt. Varken utseendemässigt eller smakmässigt.

Mitt sätt att hantera beskedet var att förtränga min allergi.
Vissa saker lät jag bli att äta helt, t.ex. ägg och nötter, vissa saker fortsatte jag att äta utan att fundera på att jag egentligen inte tålde dem.

Det var inte förrän våren 2009 som en stor klump började växa i min mage.
Min första tanke var ju då att det kanske var en tumör, eller något annat farligt.
Många sökningar på div. nätläkarsajter blev det, men inget stämde med mina symtom.
Jag vet inte hur många obehagliga undersökningar jag gick på.
Men läkarna sa alla samma sak, dvs. att jag var fullt frisk, och hade blod/tryck/pulsvärden som de flesta människor skulle jubla över.
Eftersom det var ett halvt liv sedan jag senast testats för allergier var det en uppenbarelse att höra samma sak en gång till.
Denna gången med lite vuxnare öron:

Jag tål inte: mjölkprotein, ägg, baljväxter, vete, nötter, stenfrukter, fisk, skaldjur + en massa E-ämnen och andra saker som jag inte minns just nu.

Efter skonkost och medveten mathållning försvann klumpen i magen efter hand, och efter ca. 3 månader var den borta helt och hållet.

Detta gör ju att det är svårt, för att inte säga omöjligt att bjuda mig på en middag som innehåller annat än kött och potatis/ris.
Jag är ju van vid mina allergier, och tycker inte att det är en stor sak, och tycker det är helt ok att ta med mig egen  mat när det är sammankomster.

Mitt största uppdrag är att avdramatisera det hela, och berätta för värden att det är helt normalt att de inte kan laga mat som jag tål, och att de inte alls är några dåliga värdar som inte kan kan laga mat för alla gäster.
En del propsar på att de faktiskt visst kan laga mat enligt listan, men tyvärr är det alltför ofta som både jag och värden tvingas inse att vissa rätter innehåller ämnen jag inte tål.

Det innebär två saker: värden blir generad, och jag förblir hungrig.
Därför tar jag som sagt hellre med mig egen mat och ibland käkar jag på av den bjudna maten som om inget hänt, och tar konsekvensen efteråt.

Men det positiva med min medvetenhet är ju att jag idag är mycket friskare, gladare och orkar mycket mer än förut.
Dessutom vågar jag gå utanför tomtens gränser utan att vara rädd för att akut behöva besöka en offentlig toalett.

Min träning i kombination med sund kost (framför allt havregröten på morgonen) gör att jag faktiskt har "glömt" magen.

Den bara finns där och säger inte ett knyst:-)