Vikt igen

Mina vader känns bättre idag, tror jag iallafall.

Vågar inte riktigt belasta som vanligt än, men jag åker till Falsterbo imorgon.
I värsta fall får jag väl bryta, om jag känner mig själv rätt så finns det inte ens på kartan..



Funderade på det där med vikt igen, och orsaken till att jag lyckades gå ner i vikt.
Egentligen är det rätt konstigt, för mitt liv är fullt av godis och god mat.

Jag jobbar i Danmark, och på vårt jobb har varje avdelning något som är ganska känt på många arbetsplatser här.
Det heter Trustybox och är en låda full med smågodis som man köpa för en dyr peng. (http://www.trustybox.dk/)
Under perioder har jag varit alldeles beroende av detta, men precis som en alkoholist måste lära sig att leva med människor som dricker alkohol, så måste jag ju kunna gå till jobbet utan att falla för frestelsen varje dag.
Dessutom har vi en kantin som blev utnämnd till Danmarks bästa.
Den innehåller allt man kan tänka sig, inklusive kaka till dessert flera gånger i veckan.
Till detta kommer att chips och Coca cola ingår i familjens diet alla fredagar året om.
Att åka med när barnen vill köpa sitt lördagsgodis kan också inleda till frestelse.

Min konklusion är att det krävs en otroligt stark motivation, och om detta finnes, finns det inga yttre omständigheter som kan hindra att man lyckas..
Åtminstone om man ska gå ner mer än ett par kilo, och vill att nedgången ska vara beständig.
Det är samma mentalitet som behövs för att plåga sig genom ett maratonlopp, eller segla jorden runt.
Alltså, ALDRIG GE UPP!

För att gå ner i vikt krävs att man tar ett beslut, och ser allt som motverkar en viktnedgång som något onödigt och förstörande, samt håller fast vid målet varje stund, även när man är deppig över en urusel dag på jobbet, eller har barn som bråkar.

Det gäller att vända tanken på mat och godis som belöning.
Eftersom målet är kristallklart, och jag har motivationen , så måste ju belöningen istället vara att må bättre.

Istället ska man betrakta maten som något livsnödvändigt som intas med respekt och måtta.

Varje gång jag stoppade något i munnen tänkte jag så här:
Behöver jag det här? 
Om inte, varför håller jag då just nu på att äta en smörgås?

Om skälet var att jag var hungrig, så åt jag bara så mycket att jag blev mätt och konstaterade att nu har jag gjort något som var bra för mig och min kropp.
Om skälet var att jag var ledsen, trött eller bara rastlös, så slutade jag äta, hittade något annat som behövde min uppmärksamhet.
Det är då det är bra att göra något som är precis tvärtom, t.ex. promenera, städa eller leka med barnen.
Då vänder något negativt till att ta mig ännu närmare mitt mål.

Min viktnedgång är MIN, det finns ingen jag kan skylla på, ingen som kan hjälpa mig mer än jag själv.
Jag är värd det här! Jag är värd att må bra! Det är DET som är belöningen.

Många säger att man inte ska använda vågen för att mäta.
Jag säger tvärtom, varje morgon gick jag upp, vägde mig och konstaterade vilken effekt de senaste dagarnas mat hade haft på mig.
Att föra dagbok över vikten hjälpte mig mycket, men att registrera kalorier kändes för mig som något väldigt stressande.


Hoppas att mitt sätt att beskriva viktresan kan motivera någon..

Jag har hört så många som aldrig lyckas, och orsaken heter så gott som alltid:
Brist på motivation, jävlar anamma eller problem att fokusera på målet.
Grejen är att aldrig låta yttre omständigheter komma mellan dig och målet, samt snabbt hitta tillbaka till "vägen", när man fallit tillbaka i gamla mönster.
Det finns bara en väg.. om man snubblar gäller det att titta upp, minnas vart du är på väg och fortsätta vandringen.

Skriv gärna om ni har undringar eller tips :-)

Här är en annan kille som inspirerar..


Inspiration - Watch more Funny Videos