Jag gick till doktorn på vårdcentralen idag.
Inte för att jag känner mig sjuk, men för att hjärtat bankar så att kroppen skakar, och så att jag vaknar mitt i natten.
Vi började med ett EKG, sköterskan tittade lite underligt och undrade om något var fel, eftersom pulsen låg på ca 50. Men det är ungefär där min vilopuls brukar vara och resten av EKG såg alldeles normalt ut.
Sedan kom jag in till doktorn som är allmänläkare, men med lång erfarenhet av både det ena och andra.
Han hade aldrig hört något som liknade mina symtom förr. Och när jag beskrev hur jag mår så sa han:
OK, du sprang alltså 21 km och nu slår ditt hjärta lite hårdare tycker du?
Och det är väl ungefär så det är, mitt blodtryck var 120/70, pulsen 50 och jag har absolut inga bröstsmärtor.
Jag mår riktigt bra, är i fin form och undrar bara varför mitt hjärta slår så hårt.
Han lyssnade, tryckte, tänkte.. Han tog även fram en kardiologibok och läste en stund.
Sen sa han: I boken står det att med hård träning, så ökar även medvetenheten och upplevelsen av de egna hjärtslagen.
Hjärtats ökade volym gör att platsen som hjärtat tar i bröstkorgen ökar, därmed känns hjärtslagen mycket mer än tidigare.
Det är en lösning som jag köper, när jag nu dessutom har gått ner ca. 20 kg, så är det inte så underligt att det finns mindre plats för hjärtat.
Han rådde mig att ta det lugnt i ett par dagar och sedan träna försiktigt.
Jag vet inte precis hur vetenskapligt underbyggt det rådet är, men visst ska jag ta det lugnt ett tag, det kan hända att stegringen i träning har varit för stor de senaste månaderna.
Får se om det lugnar ner min halvgamla kropp :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar