Just nu gör jag utfallssteg vid ketchupen och tåhävningar vid kassan på Coop Forum..
Dessutom småjoggar jag i gångarna..
Dessutom småjoggar jag i gångarna..
.
söndag 30 januari 2011
lördag 29 januari 2011
Det kittlar...
Nu tror jag faktiskt att jag håller på att bli ok igen.
Inte så att jag har provat att springa, men det kittlar och kliar i ljumsken sådär som det gör när man håller på att bli bra igen.
Det spritter i benen att få sätta igång, men jag ska verkligen försöka att lägga band på mig, och först vara bra till 100%.
Och när jag väl är 100%, så ska jag ta det lugnt när jag startar upp.
(Ska upprepa det många gånger så att jag inte glömmer det.. Ta det luuuugnt... ta det luuuuugnt!)
Planen är att inte planera så mycket alls, utan bara känna efter, annars blir jag bara besviken.
Min största sysselsättning när jag nu inte kan springa själv är att surfa runt på träningsbloggar och insupa tröst och inspiration. Samtala med vänner som springer, kompisar som och är eller har varit skadade ger också mod och hopp för framtiden.
Det låter säkert patetiskt, men jag mår verkligen skit när jag inte får röra på mig.
Lika glad och sprudlande som jag kan vara när jag springer, lika sur och vresig kan jag bli när jag måste vara stilla och känna kroppen förfalla. Tur att min familj är så förstående! <3
Mina födoämnesallergier blir dessutom värre och luftrören är småirriterade för första gången på länge.
Men idag är en bra dag :-)
Cykelmyggan Katarina hade inbjudit till "Löpskolning och löpstyrka" vid Pildammarna.
Tyvärr satte skadan stopp för mitt deltagande, men lunchen efteråt ville jag ju inte missa.
En kompis sade en gång "Löpare är trevliga människor helt enkelt", och det stämmer verkligen! :-)
Det blev en mysig stund med intagande av vegomat.
 |
| Sara, Katarina och Daniel siktar in sig på vegokycklingar mm. |
tisdag 25 januari 2011
Alternativ träning
Då har en vecka gått, och jag har i princip inte tränat ett dugg.
Det känns ovant, även om vissa av mina muskler har verkligen njutit av vilan.
Jag känner mig riktigt fräsch, och hade gärna kört för fullt nu.
Men min ljumske klagar fortfarande och känner sig seg.
Visst är det lite bättre men jag kommer nog att få dras med det här ett bra tag.
Den som håller på med löpning, eller tränar något annat med en klar målsättning vet hur psykiskt jobbigt det är att bli skadad. Löpningen för mig är det ultimata sättet att uppnå njutning, hälsa och glädje på en och samma gång.
Och som det är nu är det en dum skada som stoppar mig från att uppleva detta!
Självklart börjar jag att fundera på om jag ska ändra min målsättning för hela året, eller om jag ska riskera allt genom att köra på som tidigare.
Som det ser ut nu får min målsättning med maran bli att genomföra den, men först ska jag ju bli frisk.
Därför har jag börjat leta efter aktiviteter som är skonsamt för ljumsken, men som ändå ger bra träning.
Så idag har jag begått min yogapremiär på Friskis.
Det var Jag tillsammans med ca. 30 kvinnor i varierande ålder, samt en herre i 60 årsåldern.
Jag måste säga att jag är rätt förundrad över hur vig jag faktisk blivit de senaste åren.
Det kan ju också ha att göra med att det var ca. 20 kg sedan jag utförde den sortens övningar senast.
Trots mitt kön tror jag att jag smälte in ganska bra, även om jag såg att några av de mest hårdhudade yogisterna smålog när jag försökte mig på de mest avancerade ställningarna.
Ljumsken gnällde lite grand, och jag är verkligen svag i muskeln (får ta och ta reda på vad den där muskeln heter).
Men det gick bra att genomföra alla rörelser, det gör mig hoppfull att jag ska kunna köra på med yoga tills jag är ok för löpning igen.
torsdag 20 januari 2011
Tar det lugnt ett par dagar..
De senaste dagarna har jag haft ganska svårt att gå.
Om jag ska vara ärlig så började det kännas redan för en vecka sedan, när foten höll på att plåga mig.
Kanske var det så att min hjärna inte orkade med att hantera två motgångar samtidigt.
För nu när jag i stort sett är helt ok i foten så gör insidan av låret så pass ont att jag haltar betänkligt.
Fram till i tisdags när jag skulle träna med Adam och Mats i Helsingborg kunde jag faktiskt springa helt ok.
Jag hade verkligen sett fram emot att träffa dessa trevliga löparvänner, och dessutom få lov att köra intervaller inomhus... vilken lyx!
Men när jag hade värmt upp så var det totalt stopp. Jag kunde inte springa en meter!
Sedan dess har jag tagit det lugnt och bara kört lite fys här hemma utan att belasta så mycket.
Min naprapat klämde, tryckte och kände idag, men hade väldigt svårt att se vad som var fel, för det är verkligen väldigt diffusa symtom.
Till slut kom han fram till att det antagligen är slemsäcksinflammation (bursit) på insidan av låret.
Det betyder ju att jag i vilket fall inte kan springa de närmaste dagarna. I kväll började jag dessutom på en kur med voltaren för att lugna ner inflammationen..
På måndag tar jag ett nytt beslut om vad som ska hända härnäst.
Jag som trodde att jag snart skulle kunna inviga mina nya snabbeskor!!
Om jag ska vara ärlig så började det kännas redan för en vecka sedan, när foten höll på att plåga mig.
Kanske var det så att min hjärna inte orkade med att hantera två motgångar samtidigt.
För nu när jag i stort sett är helt ok i foten så gör insidan av låret så pass ont att jag haltar betänkligt.
Fram till i tisdags när jag skulle träna med Adam och Mats i Helsingborg kunde jag faktiskt springa helt ok.
Jag hade verkligen sett fram emot att träffa dessa trevliga löparvänner, och dessutom få lov att köra intervaller inomhus... vilken lyx!
Men när jag hade värmt upp så var det totalt stopp. Jag kunde inte springa en meter!
Sedan dess har jag tagit det lugnt och bara kört lite fys här hemma utan att belasta så mycket.
Min naprapat klämde, tryckte och kände idag, men hade väldigt svårt att se vad som var fel, för det är verkligen väldigt diffusa symtom.
Till slut kom han fram till att det antagligen är slemsäcksinflammation (bursit) på insidan av låret.
Det betyder ju att jag i vilket fall inte kan springa de närmaste dagarna. I kväll började jag dessutom på en kur med voltaren för att lugna ner inflammationen..
På måndag tar jag ett nytt beslut om vad som ska hända härnäst.
Jag som trodde att jag snart skulle kunna inviga mina nya snabbeskor!!
 |
| Asics Gel DS Trainer 16 |
onsdag 19 januari 2011
Hur blir det dagen efter?
Linda var snäll nog att dela denna med sig av denna video.
Vad är det man ser fram emot, är det själva loppet eller dagen efter? :)
Vad är det man ser fram emot, är det själva loppet eller dagen efter? :)
söndag 16 januari 2011
Söndag igen
Livet står just nu lite på standby för familjen Trulsson Ståhl.
Svärmor har haft cancer i ett par år och nu verkar hon inte kunna stå emot längre.
Hon har trots allt ändå kämpat väl mot sin hårda motståndare, genom strålning, cytostatika och med en kampvilja som skulle ta henne igenom vilket ultralopp som helst.
Precis innan jul åkte hon in på Helsingborgs lasarett och blev inlagd, eftersom hon inte längre kan gå.
Cancern trycker mot en nerv i ryggen och nu kan hon alltså inte röra sig.
Läkarna har fått kontroll över smärtan genom en hög dos av morfin, men det gör istället att hon nästan inte alls är kontaktbar.
Hon har dessutom svåra hallucinationer.
Det känns hårt att se en människa som i alla sina 83 år har varit en stark kvinna bli så svag, hon som tills för något år sedan flyttade sitt piano själv, och vandrade långa promenader.
Hon har själv uttryckt önskan att det snart ska vara över, så det hoppas vi på för hennes skull...
Ovanstående överskuggar som sagt tillvaron just nu, men jag har ändå tränat på som vanligt!
När jag tittade igenom mina pass såg jag att jag i stort sett inte har kört något riktigt högpulspass den senaste månaden.
Jag körde ett kort pass igår, och det kändes helt underbart att både få springa på barmark, och att få ha genomsnittspulsen på 90%.
Det ska bli SÅ härligt att få sätta igång med de kvalitetspass som kommer den närmaste tiden!
Idag körde jag ett långpass på 17,5 km i ett ok tempo.
Jag är fortfarande långt från att kunna springa i mitt planerade tävlingstempo, men det är ju 4,5 månad kvar:-)
Skadorna håller sig faktiskt nästan i schack just nu... håll tummarna att det fortsätter så!
Den närmaste veckan ser ut så här:
| Träningsform | Tid | Sträcka |
|---|---|---|
| Cirkelfys | 60 min |
| Träningsform | Tid | Sträcka |
|---|---|---|
| Träning med Mats och Adam i Helsingborg | ||
| Träningsform | Tid | Sträcka |
|---|---|---|
| Distans lätt | 32 min | 6 km |
| Träningsform | Tid | Sträcka |
|---|---|---|
| Uppvärmning | 16 min | 3 km |
| Koordinationslopp | 3 x 100 m | |
| Snabbdistans | 37-38 min | 8 km |
| Nedjogg | 16 min | 3 km |
| Träningsform | Tid | Sträcka |
|---|---|---|
| Vila |
| Träningsform | Tid | Sträcka |
|---|---|---|
| Distans lätt | 42-43 min | 8 km |
| Styrketräning | 15 min | |
| Träningsform | Tid | Sträcka |
|---|---|---|
| Långpass lätt fart | 112-116 min | 21 km |
onsdag 12 januari 2011
Mortons neurom
Tidigt i morse var jag hos min Naprapat och fick rett ut vad som orsakar mitt problem.
Jag vet sedan tidigare att både mitt vänsterben, och min vänsterfot är väldigt mycket klenare än högerfoten.
Varje gång jag kör styrka eller andra övningar kör jag alltid vänsterbenet lite extra för att jobba upp styrkan.
Men uppenbarligen har jag inte gjort det tillräckligt.
När jag springer på löpband säckar mitt fotvalv ihop fullständigt, utan att jag märker det (pga. löpbandet är så mjukt). Vid kortare turer har jag inte känt av det så mycket , men två timmar senast var för mycket för min stackars vänsterfot.
När fotvalvet inte orkar mer lägger det sig platt, och pressar ihop nerven som går ner mellan tårna.
Det som vanligtvis brukar benämnas som Nortons neurom är när nerven mellan tvåan och treans tå blir drabbad.
Mitt sitter mellan ettan och tvåan men gör vansinnigt ont!
Jag ska skaffa en Pelott för att stödja fotvalvet på vänsterfoten och hoppas att det räcker!
Ikväll kör jag igång med löpning igen :-)
Jag vet sedan tidigare att både mitt vänsterben, och min vänsterfot är väldigt mycket klenare än högerfoten.
Varje gång jag kör styrka eller andra övningar kör jag alltid vänsterbenet lite extra för att jobba upp styrkan.
Men uppenbarligen har jag inte gjort det tillräckligt.
När jag springer på löpband säckar mitt fotvalv ihop fullständigt, utan att jag märker det (pga. löpbandet är så mjukt). Vid kortare turer har jag inte känt av det så mycket , men två timmar senast var för mycket för min stackars vänsterfot.
När fotvalvet inte orkar mer lägger det sig platt, och pressar ihop nerven som går ner mellan tårna.
Det som vanligtvis brukar benämnas som Nortons neurom är när nerven mellan tvåan och treans tå blir drabbad.
Mitt sitter mellan ettan och tvåan men gör vansinnigt ont!
Jag ska skaffa en Pelott för att stödja fotvalvet på vänsterfoten och hoppas att det räcker!
Ikväll kör jag igång med löpning igen :-)
söndag 9 januari 2011
Lite småkänningar
Jag hoppas och tror att jag är på bättringsvägen!
I eftermiddags var jag ute ett par km och kände efter.
Jag har fortfarande rejält ont ovanpå foten och det strålar upp ca. 10 cm på vaden.
Det blev i alla fall inte värre efter rundan, och så här ett par timmar efter så känns det helt ok.
Om allt vill sig väl så kör jag ett pass i morgon också!
onsdag 5 januari 2011
Vafaaaaax...
Jag skrev i mitt senaste inlägg att jag hoppades att jag äntligen lärt mig att springa på löpband.
Så är det INTE.
I måndags (dagen efter mitt tvåtimmarspass på löpbandet) svullnade vänsterfoten och vaderna kändes som köttfärs.
Jag förstår inte att det ska vara så stor skillnad på att springa utomhus och att springa på löpband??
Den som har ett bra tips på löpbandsteknik får gärna kontakta mig, för nu ger jag upp!
Om jag så ska köra vartenda pass i halvmeter snö resten av vintern, så kommer jag inte att gå tillbaka till bandet innan jag är säker på att jag inte blir skadad.
Just nu har jag vääääldigt ont från stortåns "rygg", upp till knölen på ovansidan av foten.
Dessutom är jag väldigt stel från knäna och ner!
För att inte helt stanna upp i träningen körde jag ett Core Bosu pass på friskis igår.
Det var helt ok, och det gick bra trots smärtan i foten.
Jag får fundera ut någon annan alternativ träning, samt köra lite styrketräning så att jag inte börjar klättra på väggarna här.
Så är det INTE.
I måndags (dagen efter mitt tvåtimmarspass på löpbandet) svullnade vänsterfoten och vaderna kändes som köttfärs.
Jag förstår inte att det ska vara så stor skillnad på att springa utomhus och att springa på löpband??
Den som har ett bra tips på löpbandsteknik får gärna kontakta mig, för nu ger jag upp!
Om jag så ska köra vartenda pass i halvmeter snö resten av vintern, så kommer jag inte att gå tillbaka till bandet innan jag är säker på att jag inte blir skadad.
Just nu har jag vääääldigt ont från stortåns "rygg", upp till knölen på ovansidan av foten.
Dessutom är jag väldigt stel från knäna och ner!
För att inte helt stanna upp i träningen körde jag ett Core Bosu pass på friskis igår.
Det var helt ok, och det gick bra trots smärtan i foten.
Jag får fundera ut någon annan alternativ träning, samt köra lite styrketräning så att jag inte börjar klättra på väggarna här.
söndag 2 januari 2011
Lyckad helg
Vi firade nyår ganska stillsamt, utan stora löften eller bomber.
På nyårsdagen stod jag först i kön till Friskis och Svettis för att lösa nytt medlemskort.
Jag passade då på att uppgradera så att jag nu även får tillgång till gymmet så att jag kan träna det jag känner för.
Väl inne i lokalen var det snabbt välfyllt med folk som bestämt sig för att börja ett nytt liv på det nya året.
Det dröjde faktiskt en bra stund innan jag skulle komma till löpbandet, så jag valde att köra i gymmet en timme.
Gymmet på Johanneslust är verkligen bra!
Nu har jag ju inte varit på så många gym, men jag tror att detta är ett av de mest utrustade jag sett.
Det blev en del nya övningar, på maskiner jag aldrig sett förr.
Sedan löpbandet, och jag är mycket glad att jag nu(hoppas jag), har lyckats att klura ut hur jag ska springa löpband utan att få ont.
Men träningsvärk fick jag och faktum är att jag i morse undrade hur jag skulle ta mig ur sängen, men med lite krångel gick det bra.
Idag körde jag även långpasset på löpband.
Jag hade förberett med deckare och P3´s dokumentärer i hörlurarna för att två timmar inte skulle kännas långtråkigt, men redan efter 3 km fick jag kortslutning(uppenbarligen en bugg som finns i en viss serie av Iphones hörlurar).
Lyckligtvis fick jag trevligt sällskap på bandet vid sidan om, och då trillade kilometrarna på ganska snabbt.
18,5 km blev det, och det känns som att jag börjar komma igång för att kunna köra på med lite hårdare träning.
Jag är verkligen glad att jag tog beslutet att satsa på Stockholm Marathon, för varje vecka som går blir jag mer och mer sugen inför varje pass!
På nyårsdagen stod jag först i kön till Friskis och Svettis för att lösa nytt medlemskort.
Jag passade då på att uppgradera så att jag nu även får tillgång till gymmet så att jag kan träna det jag känner för.
Väl inne i lokalen var det snabbt välfyllt med folk som bestämt sig för att börja ett nytt liv på det nya året.
Det dröjde faktiskt en bra stund innan jag skulle komma till löpbandet, så jag valde att köra i gymmet en timme.
Gymmet på Johanneslust är verkligen bra!
Nu har jag ju inte varit på så många gym, men jag tror att detta är ett av de mest utrustade jag sett.
Det blev en del nya övningar, på maskiner jag aldrig sett förr.
Sedan löpbandet, och jag är mycket glad att jag nu(hoppas jag), har lyckats att klura ut hur jag ska springa löpband utan att få ont.
Men träningsvärk fick jag och faktum är att jag i morse undrade hur jag skulle ta mig ur sängen, men med lite krångel gick det bra.
 |
| Bild lånad av Friskis |
Jag hade förberett med deckare och P3´s dokumentärer i hörlurarna för att två timmar inte skulle kännas långtråkigt, men redan efter 3 km fick jag kortslutning(uppenbarligen en bugg som finns i en viss serie av Iphones hörlurar).
Lyckligtvis fick jag trevligt sällskap på bandet vid sidan om, och då trillade kilometrarna på ganska snabbt.
18,5 km blev det, och det känns som att jag börjar komma igång för att kunna köra på med lite hårdare träning.
Jag är verkligen glad att jag tog beslutet att satsa på Stockholm Marathon, för varje vecka som går blir jag mer och mer sugen inför varje pass!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)