För att orka med den tunga träningen i vinter hade jag ju tänkt att köra styrka och stabilitet istället för löpning på tisdagspasset.
Men igår provade jag att göra både och.
Det blev 8 km på löpbandet, i lugnt tempo med 5% lutning.
Mina tidigare upplevelser har ju inte varit så bra, de andra gångerna jag provat löpband så har jag alltid haft massor av problem i vader och benhinnor i flera dagar efteråt.
Men jag hoppas att den stora lutningen hjälpte mig att springa bättre tekniskt.
Det verkar också som att det behövs lång inkörning för mig för att musklerna ska gilla löpbandet, men så som de senaste vintrarna har sett ut lär det bli nödvändigt om jag ska nå mitt mål på 3:30 i Stockholm.
Därefter blev det en timmes Cirkelfys.
Cirkelfys är som jag skrivit tidigare min stora favoritstund på veckan.
Det är alltid så att jag känner att jag har tagit ut mig helt och hållet när jag går hem.
Och igår hjälpte det mig dessutom att mjuka upp vaderna efter löppasset.
Jag känner mig förvånansvärt pigg i benen idag, hoppas att det håller i sig!
.
onsdag 15 december 2010
söndag 12 december 2010
Långpass med trevligt sällskap
Söndag har ju traditionellt varit en slappedag för mig.
Men med med mitt upplägg för maran är det långpass på programmet.
Varje vecka läggs en kilometer till, för att komma upp i mängd.
Idag blev det 16 km i oväntat solrikt och småblåsigt väder.
Jag trivs verkligen bättre och bättre med den sortens avslutning på veckan.
Lite typ en nollställning inför veckan som kommer.
Idag fick jag dessutom trevligt sällskap av Daniel.
Inte nog med att han spelade innebandy i 2 timmar, han orkade dessutom följa med mig på långpass, nästan på fastande mage.
Daniel har en massa bra idéer och små tips som både förbättrar och underlättar träningen.
Han körde dessutom samma program som jag kör nu förra året, men strået vassare (3 timmarsprogrammet).
Så han vet vad jag ska igenom!
Jag försöker lyssna så mycket jag kan, både på honom och alla andra som har något vettigt att säga.
Alla bloggare som jag följer bidrar alla med var sin liten bit i pusslet för att få träningen och kroppen att hänga ihop.
Utan inspiration som denna hade man lätt dukat under i den mörka, hårda tiden vi är inne i nu.
Tack Daniel, och tack alla andra där ute!
Jag har bestämt mig för att skippa tisdagspassen fram till januari-februari, eftersom jag behöver den extraträning som friskispassen ger mig.
Förr har jag ju varit lite klen i vader och bålen, men det blir bättre och bättre tack vare F&S!
Men med med mitt upplägg för maran är det långpass på programmet.
Varje vecka läggs en kilometer till, för att komma upp i mängd.
Idag blev det 16 km i oväntat solrikt och småblåsigt väder.
Jag trivs verkligen bättre och bättre med den sortens avslutning på veckan.
Lite typ en nollställning inför veckan som kommer.
Idag fick jag dessutom trevligt sällskap av Daniel.
Inte nog med att han spelade innebandy i 2 timmar, han orkade dessutom följa med mig på långpass, nästan på fastande mage.
Daniel har en massa bra idéer och små tips som både förbättrar och underlättar träningen.
Han körde dessutom samma program som jag kör nu förra året, men strået vassare (3 timmarsprogrammet).
Så han vet vad jag ska igenom!
Jag försöker lyssna så mycket jag kan, både på honom och alla andra som har något vettigt att säga.
Alla bloggare som jag följer bidrar alla med var sin liten bit i pusslet för att få träningen och kroppen att hänga ihop.
Utan inspiration som denna hade man lätt dukat under i den mörka, hårda tiden vi är inne i nu.
Tack Daniel, och tack alla andra där ute!
Jag har bestämt mig för att skippa tisdagspassen fram till januari-februari, eftersom jag behöver den extraträning som friskispassen ger mig.
Förr har jag ju varit lite klen i vader och bålen, men det blir bättre och bättre tack vare F&S!
lördag 11 december 2010
onsdag 8 december 2010
Jag och mina allergier
Så jag kan minnas har jag alltid haft en känslig mage..
På 70 och 80 - talet när jag växte upp pratades det ofta om allergier.
Fast på den tiden, så minns jag sällan att det handlade om annat än pälsdjursallergier, och en och annan glutenintolerant person.
Känsliga magar har alltid funnits på min mors sida i släkten.
Det betraktades som något helt normalt, och jag fick alltid höra att "sådana är vi"
Under alla de år som jag gick omkring med ömsom svullen och ömsom tom mage så var det aldrig någon läkare som sade att det kanske kunde vara allergi.
Det var inte förrän jag var 18 år som jag till slut lyckades få lov att komma till ett pricktest på lasarettet i Lund.
Jag minns så väl läkarens upphetsning när han utbrast: "Syster.. syster!! Kom och titta här!!"
Han hade aldrig sett så klara reaktioner på så många ämnen samtidigt.
Det var ju trevligt för honom, och mindre trevligt för mig.
Men trots att testerna visade allergier mot största delen av befolkningens populäraste födoämnen så fortsatte jag att äta det mesta som fanns på den förbjudna listan.
För en 20 årig kille, som dessutom inte åt mycket annan mat saker pga. nojor var det inte lätt att helt plötsligt inte äta saker som vete, ägg och mjölkprotein.
Och de alternativ som erbjöds av sjukhusets dietister var INTE speciellt trevligt. Varken utseendemässigt eller smakmässigt.
Mitt sätt att hantera beskedet var att förtränga min allergi.
Vissa saker lät jag bli att äta helt, t.ex. ägg och nötter, vissa saker fortsatte jag att äta utan att fundera på att jag egentligen inte tålde dem.
Det var inte förrän våren 2009 som en stor klump började växa i min mage.
Min första tanke var ju då att det kanske var en tumör, eller något annat farligt.
Många sökningar på div. nätläkarsajter blev det, men inget stämde med mina symtom.
Jag vet inte hur många obehagliga undersökningar jag gick på.
Men läkarna sa alla samma sak, dvs. att jag var fullt frisk, och hade blod/tryck/pulsvärden som de flesta människor skulle jubla över.
Eftersom det var ett halvt liv sedan jag senast testats för allergier var det en uppenbarelse att höra samma sak en gång till.
Denna gången med lite vuxnare öron:
Jag tål inte: mjölkprotein, ägg, baljväxter, vete, nötter, stenfrukter, fisk, skaldjur + en massa E-ämnen och andra saker som jag inte minns just nu.
Efter skonkost och medveten mathållning försvann klumpen i magen efter hand, och efter ca. 3 månader var den borta helt och hållet.
Detta gör ju att det är svårt, för att inte säga omöjligt att bjuda mig på en middag som innehåller annat än kött och potatis/ris.
Jag är ju van vid mina allergier, och tycker inte att det är en stor sak, och tycker det är helt ok att ta med mig egen mat när det är sammankomster.
Mitt största uppdrag är att avdramatisera det hela, och berätta för värden att det är helt normalt att de inte kan laga mat som jag tål, och att de inte alls är några dåliga värdar som inte kan kan laga mat för alla gäster.
En del propsar på att de faktiskt visst kan laga mat enligt listan, men tyvärr är det alltför ofta som både jag och värden tvingas inse att vissa rätter innehåller ämnen jag inte tål.
Det innebär två saker: värden blir generad, och jag förblir hungrig.
Därför tar jag som sagt hellre med mig egen mat och ibland käkar jag på av den bjudna maten som om inget hänt, och tar konsekvensen efteråt.
Men det positiva med min medvetenhet är ju att jag idag är mycket friskare, gladare och orkar mycket mer än förut.
Dessutom vågar jag gå utanför tomtens gränser utan att vara rädd för att akut behöva besöka en offentlig toalett.
Min träning i kombination med sund kost (framför allt havregröten på morgonen) gör att jag faktiskt har "glömt" magen.
Den bara finns där och säger inte ett knyst:-)
På 70 och 80 - talet när jag växte upp pratades det ofta om allergier.
Fast på den tiden, så minns jag sällan att det handlade om annat än pälsdjursallergier, och en och annan glutenintolerant person.
Känsliga magar har alltid funnits på min mors sida i släkten.
Det betraktades som något helt normalt, och jag fick alltid höra att "sådana är vi"
Under alla de år som jag gick omkring med ömsom svullen och ömsom tom mage så var det aldrig någon läkare som sade att det kanske kunde vara allergi.
Det var inte förrän jag var 18 år som jag till slut lyckades få lov att komma till ett pricktest på lasarettet i Lund.
Jag minns så väl läkarens upphetsning när han utbrast: "Syster.. syster!! Kom och titta här!!"
Han hade aldrig sett så klara reaktioner på så många ämnen samtidigt.
Det var ju trevligt för honom, och mindre trevligt för mig.
Men trots att testerna visade allergier mot största delen av befolkningens populäraste födoämnen så fortsatte jag att äta det mesta som fanns på den förbjudna listan.
För en 20 årig kille, som dessutom inte åt mycket annan mat saker pga. nojor var det inte lätt att helt plötsligt inte äta saker som vete, ägg och mjölkprotein.
Och de alternativ som erbjöds av sjukhusets dietister var INTE speciellt trevligt. Varken utseendemässigt eller smakmässigt.
Mitt sätt att hantera beskedet var att förtränga min allergi.
Vissa saker lät jag bli att äta helt, t.ex. ägg och nötter, vissa saker fortsatte jag att äta utan att fundera på att jag egentligen inte tålde dem.
Det var inte förrän våren 2009 som en stor klump började växa i min mage.
Min första tanke var ju då att det kanske var en tumör, eller något annat farligt.
Många sökningar på div. nätläkarsajter blev det, men inget stämde med mina symtom.
Jag vet inte hur många obehagliga undersökningar jag gick på.
Men läkarna sa alla samma sak, dvs. att jag var fullt frisk, och hade blod/tryck/pulsvärden som de flesta människor skulle jubla över.
Eftersom det var ett halvt liv sedan jag senast testats för allergier var det en uppenbarelse att höra samma sak en gång till.
Denna gången med lite vuxnare öron:
Jag tål inte: mjölkprotein, ägg, baljväxter, vete, nötter, stenfrukter, fisk, skaldjur + en massa E-ämnen och andra saker som jag inte minns just nu.
Efter skonkost och medveten mathållning försvann klumpen i magen efter hand, och efter ca. 3 månader var den borta helt och hållet.
Detta gör ju att det är svårt, för att inte säga omöjligt att bjuda mig på en middag som innehåller annat än kött och potatis/ris.
Jag är ju van vid mina allergier, och tycker inte att det är en stor sak, och tycker det är helt ok att ta med mig egen mat när det är sammankomster.
Mitt största uppdrag är att avdramatisera det hela, och berätta för värden att det är helt normalt att de inte kan laga mat som jag tål, och att de inte alls är några dåliga värdar som inte kan kan laga mat för alla gäster.
En del propsar på att de faktiskt visst kan laga mat enligt listan, men tyvärr är det alltför ofta som både jag och värden tvingas inse att vissa rätter innehåller ämnen jag inte tål.
Det innebär två saker: värden blir generad, och jag förblir hungrig.
Därför tar jag som sagt hellre med mig egen mat och ibland käkar jag på av den bjudna maten som om inget hänt, och tar konsekvensen efteråt.
Men det positiva med min medvetenhet är ju att jag idag är mycket friskare, gladare och orkar mycket mer än förut.
Dessutom vågar jag gå utanför tomtens gränser utan att vara rädd för att akut behöva besöka en offentlig toalett.
Min träning i kombination med sund kost (framför allt havregröten på morgonen) gör att jag faktiskt har "glömt" magen.
Den bara finns där och säger inte ett knyst:-)
söndag 5 december 2010
Långpass i snöslask
Jag sitter i soffan och är rätt nöjd med dagens långpass.
15 km på Malmös gator och trottoarer i härligt vitt sken.
Tyvärr går det ju inte att få något tempo i snöblasket, bl.a. beroende på att jag inte har fixat broddar ännu.
Dessutom har jag begåvats med att vara skåning och är därför heller inte speciellt van vid att springa i snö.
Ändå kände jag mig faktiskt nästan euforisk när jag till slut var hemma på Valdemarsro igen.
Nu sitter jag och funderar på om kroppen känner för att gå på Friskisträning i morgon.
15 km på Malmös gator och trottoarer i härligt vitt sken.
Tyvärr går det ju inte att få något tempo i snöblasket, bl.a. beroende på att jag inte har fixat broddar ännu.
Dessutom har jag begåvats med att vara skåning och är därför heller inte speciellt van vid att springa i snö.
Ändå kände jag mig faktiskt nästan euforisk när jag till slut var hemma på Valdemarsro igen.
Nu sitter jag och funderar på om kroppen känner för att gå på Friskisträning i morgon.
lördag 4 december 2010
Nytt grejs och eftermiddagspass.
När jag vaknade i morse var siktet inställt på något nytt för att förgylla tillvaron i denna gråa, mörka och nästan olidliga tid på året.
Jag begav mig skyndsamt till Löplabbet i Malmö och träffade där Emilia som just börjat jobba där.
Jag kikar ju in på hennes blogg ibland, därför var det extra kul att träffas på riktigt.
Emilia gav mig förstklassig service, och hjälpte mig att prova ut nya skor samt en del annat.
Mina nya mängdskor kommer att bli New Balance 760, om de känns bra när de är insprungna.
Mina DS Trainer är ju jättebra, men jag kommer att behöva lite variation nu när jag öka mängden ganska radikalt.
Jag fick även med mig ett par damasker och ett par nya kompressionsstrumpor.
Inspirerad av de nya grejerna gav jag mig ut på lördagsrundan, och fick 8 km med rätt hög puls.
Jag misstänker att jag har något sorts virus, för det jag tidigare trodde var en nackskada, för att sedan kalla för migrän nog ändå är svullna lymfkörtlar i nacken.
Men jag har inga andra symtom, så det är inget som hindrar träningen i alla fall.
Imorgon väntar 15 km långpass.
Jag begav mig skyndsamt till Löplabbet i Malmö och träffade där Emilia som just börjat jobba där.
Jag kikar ju in på hennes blogg ibland, därför var det extra kul att träffas på riktigt.
Emilia gav mig förstklassig service, och hjälpte mig att prova ut nya skor samt en del annat.
Mina nya mängdskor kommer att bli New Balance 760, om de känns bra när de är insprungna.
Mina DS Trainer är ju jättebra, men jag kommer att behöva lite variation nu när jag öka mängden ganska radikalt.
Jag fick även med mig ett par damasker och ett par nya kompressionsstrumpor.
Förhoppningsvis kommer damaskerna hjälpa mig att hålla mig mer torrskodd under den blaskiga årstiden.
Jag hade tur, för enligt hemsidan var de slut, men jag lyckades roffa år mig det sista skyltexemplaret som fanns i butiken.
Inspirerad av de nya grejerna gav jag mig ut på lördagsrundan, och fick 8 km med rätt hög puls.
Jag misstänker att jag har något sorts virus, för det jag tidigare trodde var en nackskada, för att sedan kalla för migrän nog ändå är svullna lymfkörtlar i nacken.
Men jag har inga andra symtom, så det är inget som hindrar träningen i alla fall.
Imorgon väntar 15 km långpass.
torsdag 2 december 2010
Snöpremiär
Sedan ett par dagar har en nackspärr som fortplantat sig ut i kroppen satt skräck i mig och orsakat huvudvärk och stelhet i hela överkroppen.
Jag tror att det kom farandes efter ett par olyckliga baklängeskullerbyttor på cirkelfysen häromdagen.
Men efter ett besök hos Naprapat-Jimmy i morse tänkte jag att nu får det vara slut på självömkan och gnäll.
Jag känner mig ett par cm längre samt väldigt mycket ledigare och mjukare i kroppen.
Så efter lite tvekan vågade jag mig till slut ut i snön i eftermiddags.
Jag hittade en cykelstig som var relativt nyplogad och satte igång att köra dagens pass.
Det märktes att jag inte kört några riktiga kvalitetspass på ett tag, för pulsen var hög, trots den ganska modesta hastigheten. Men efter ett tag kändes det faktiskt riktigt bra.
Nu ska jag försöka att följa programmet!
Det är faktiskt rätt humant, om man bara kör alla pass utan att mesa!
Jag tror att det kom farandes efter ett par olyckliga baklängeskullerbyttor på cirkelfysen häromdagen.
Men efter ett besök hos Naprapat-Jimmy i morse tänkte jag att nu får det vara slut på självömkan och gnäll.
Jag känner mig ett par cm längre samt väldigt mycket ledigare och mjukare i kroppen.
Så efter lite tvekan vågade jag mig till slut ut i snön i eftermiddags.
Jag hittade en cykelstig som var relativt nyplogad och satte igång att köra dagens pass.
Det märktes att jag inte kört några riktiga kvalitetspass på ett tag, för pulsen var hög, trots den ganska modesta hastigheten. Men efter ett tag kändes det faktiskt riktigt bra.
Nu ska jag försöka att följa programmet!
Det är faktiskt rätt humant, om man bara kör alla pass utan att mesa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)