.

måndag 1 november 2010

Tillbakablick

Ca. 2007 började med löpning för att bli av med vikt och må bättre.
Under många år hade jag levt onyttigt, utan den minsta lilla promenad som motion.

Som så många andra satte jag igång och pressade mig till det yttersta, och gjorde stora framsteg till en början.
Men när skadorna började komma en efter en tänkte jag att det måste vara priset man får betala för alla åren i soffan.
Jag accepterade mitt öde, och körde på i samma tempo och samma rundor år ut och år in.

Men i våras hände något med mig.
Efter att ha tappat en massa vikt på kort tid märkte jag plötsligt att mina tider började förbättras, och min kropp började klara hårdare träning.

Av någon anledning kutade jag någon gång i mars ett par gånger upp och ner för Bulltoftabacken.
Veckan efter sänkte jag mitt PB på 5 km med 1 minut och 20 sekunder.
Det var då jag fattade att det inte var mängden, utan kvaliteten som var viktig.

Hittills har jag sänkt mitt PB varje månad det här året, och jag börjar undra när kurvan kommer att plana ut..:-)

6 kommentarer:

  1. Låter som en toppenutveckling.
    Lyssna på kroppen och träna klokt!

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig utveckling du haft och fortfarande har! Tror kurvan kommer plana ut när du kommer ner under 18min på 5k fast det finns säker mer att ge beroende på hur hårt och hur mycket tid du vill lägga ner på träningen. Du bestämmer själv när den ska plana ut helt enkelt! :)

    SvaraRadera
  3. Jäkligt fin utveckling i år. Anledningen till alla skador och skit som kommer när man börjar träna på efter ett långt och oanständigt ickevarande liv med kroppen beror nog mest på att man ökar för mycket, för hårt. Svårt att låta när konditionen blir snabbt så bra.

    Men om man bara ser till att komma igenom den perioden, och lär sig hålla igen, lyssnar mer på kroppen - så blir det bra.

    Kört hårt!

    SvaraRadera
  4. Linda: Ja, det är inte alltid det lättaste att lyssna på kroppen.
    Jag måste först lära mig kroppens språk, och för det mesta är språkförbistringen rätt stor.-)

    Daniel: Tack, ja, kommer jag så långt som du skriver så är jag mer än nöjd.
    Motivation saknar jag aldrig, så nu är det dags att ta reda på hur långt jag kan pressa kroppen:-)

    Badgear: Tackar, det var precis det som hände de första åren. Konditionen förbättrades snabbt, men kroppen sade stopp. Med alla inspiratörer och forum på nätet har jag nu lärt mig att Stålmannen inte finns. De som lyckas gör allihop ett gediget arbete med uppbyggnad.

    SvaraRadera
  5. Otroligt bra utveckling. Har en dröm om att kunna "klippa" 5 km på 22 minuter.

    SvaraRadera
  6. Det låter bra Andrej.
    Ungefär lär väl mitt nästa delmål vara...
    Jag tänkte dra ut en runda i morgon, om allt vill sig väl så putsas perset igen.
    Mina ben känns oförskämt friska efter dagens friskispass :-)

    SvaraRadera