Vända på skutan..

Min mathållning har varit extremt osund.
Det värsta är att jag är medveten om det, och låter mig helt och hållet styras av kroppens signaler, precis som den gamla inte så goda tiden.

Men det börjar bli något bättre.

Min standardpåse med godis som jag brukar ta när sockersuget är värst, sådär 1,5 timme efter lunch har jag hoppat över ett par dagar.
Men jag har inte helt hittat tillbaka till de gamla rutinerna, men det känns som att jag är på rätt väg.

Att motivera mig själv att träna verkar inte vara så svårt.
Redan nu är det stor skillnad, och då har jag ändå bara sprungit 4 lunk/fartlekpass utan klocka sedan min långa "vila".

Vilopulsen har på denna korta tid sjunkit från 85 till dagens 49 slag, vilket känns helt underbart.
Hela kroppen är så väldigt mycket lugnare, andningen skön och jag känner mig hög på allt syre jag får i mina lungor.
Och jag njuter oerhört av träningsvärken jag har idag efter gårdagens löppass.

Det bästa av allt är att min ständiga följeslagare huvudvärken inte har synts till på ett par dagar!

Svart på vitt

Om jag nu ska kunna ta mig själv på allvar igen måste jag lägga korten på bordet.

När jag var som bäst tränad vägde jag 70,5 kg.
Idag pekar vågen på 81,5.
Jag inser att 70,5 nog är för lite, med tanke på min längd och vad som är min trivselvikt.

Så därför väljer jag att sätta mitt viktmål mål i "Återtåget" till 74 kg.
Detta mål ska jag försöka att nå innan 30 juni 2013.

Det vänder..

De senaste månaderna har inte varit en dans på rosor.
10 kg tyngre, och totalt otränad är jag nu..

Dessvärre vet jag inte vad det var som gick snett, för helt plötsligt var all motivation borta.
Allt det där som förut gjorde att det pirrade i kroppen innan träningen var som bortblåst, och istället kändes allt totalt lönlöst och tråkigt.

Jag har inte varit helt stilla den här perioden, men i stort sett all konditionsträning har legat nere.
Därför är jag ungefär i samma form som när jag började träna för 5-6 år sedan.

För någon vecka insåg jag att jag inte kan fortsätta denna negativa trend.

Första löppasset var något av det värsta jag varit med om.
Jag har visserligen mer hastighet i kroppen nu än för 6 år sedan, men uthållighetsmässigt var jag verkligen på botten.

Så... back to basic!

Det bästa med att vara på botten är att det bara finns en väg, och den bär uppåt.
Ska försöka att skriva lite grand här på bloggen om mina tilltänkta framsteg.

Äppelform

Motivationsbotten

Vet inte riktigt vad som hänt, för jag tjatar alltid om att jag alltid är motiverad att träna.
Men just nu får jag verkligen pressa mig själv för att komma iväg.

Det började med någon veckas sjukdom, men efter tre veckor hade jag fortfarande inte tränat ett enda pass.
När jag nu väl har börjat så känns det segare än segast.
Dessutom har jag lagt på mig 8 kg på ungefär två månader vilket gör det ännu tyngre.

Nu när julen närmar sig hade det ju varit bra att kommit igång ordentligt innan det är dags för den goda Brun/rödkålen..


Dessutom känns det som att aptiten är obegränsad ju nu..
Härmed en bild av mina härliga flickor från ett restaurangbesök i helgen:-)

Gymmar..

Jag är mer eller mindre klar med att gå till kiropraktorn varje vecka.
Allt är väldigt mycket bättre i ryggen, så pass bra att jag sällan ens tänker på att jag haft problem innan.

Dessutom har övningarna jag fått, gjort att nerver som tidigare varit klämda kommit igång igen.

Just nu gymmar jag en hel del.
Det känns otroligt gött att känna att kroppen svarar och att jag läker bit för bit..
Vi har ett bra gym på jobbet, som jag tidigare avfärdat, men som har allt en löpare kan önska sig.

Jag har lagt på mig 5 kg den senaste månaden, tror att det kan vara rätt bra, när jag nu gymmar så mycket.

För övrigt har hösten drabbat mig med full kraft.
Jag försöker balansera med vitaminer och levande ljus, men det känns som en ojämn kamp.
Orkar jag bara fram till jul så brukar det kännas bättre av bara tanken att vi går mot ljusare tider.

Sjuk

Jag konstaterar att lite vila är mumma för ryggen.

Vid senaste Kiropraktorbesöket visade mätningen 93%(Av vad man nu mäter).. När jag var där första gången var det 62%.
Det är en sorts apparat som man drar längs med ryggraden och får fram hur mycket låsningar och spänningar som finns.

Statistiknörd som jag är måste det ju betyda något bra:)


Men någon halvmara blev det inte idag.

Jag har känt i ett par dagar att jag hade något i kroppen, men hoppades att min intensiva d-vitaminbehandling och vila skulle hjälpa

Kanske var det kroppen som spontant gav sig själv feber för att slippa de 21,1 kilometrarna.

Går framåt

Precis som Kiropraktorn sa så rörs det om en hel del i ryggraden.
Det gör att jag kanske inte bara känner mig bättre, utan ibland känner jag mig tvärtom mer tillknycklad än tidigare.
Men redan börjar jag märka skillnad på de tre punkter i ryggen som bråkar.

Problem har ju en förmåga att fortplanta sig och som det är nu är det tre områden som smärtar.
Två av dem har jag knappt tänkt på tidigare, men när man börjar rota så träder de fram ut gömmorna.


Jag har gjort alla övningar precis som han föreskrev.
Faktum är att jag har gjort dem 2-3 gånger fler än han föreskrev, men han sa faktiskt att jag kunde köra på tills jag kände mig sliten, så det gör jag.

Det är lätt att motivera sig när man märker framstegen, och redan när jag reser mig upp känner jag en stor lokal smärtlindring.

Vid dagens besök konstaterades att min höft och rygg i samma område så riktigt bra ut.
Nu ska vi börja fokusera på problemen som sitter mitt i ryggen och i nacken..

Och... på lördag blir det halvmara minsann :-)