.

måndag 13 februari 2012

Lördag

Lördagens pass på ca. 15 km innehöll allt det jag jag har längtat efter de senaste åren.
Själva huvudpasset bestod av en timmes löpning i marschtempo och var kanske inte så mycket orda om förutom detaljen att jag njöt av varenda meter.
Hjärtat, syreupptagningen och resten av kroppen... Allt var med, och ingen del protesterade eller surade.

Vad som var ännu bättre var detaljen att jag efteråt var pigg, glad och kände mig sugen på att springa ännu mer.

Så här dagen efter känns absolut ingenting av passet i kroppen, bara en stor längtan till nästa gång och lyckan av att alla övningar de senaste åren har gett resultat.

4 kommentarer:

  1. Herregud, vad härligt det låter! :-)

    SvaraRadera
  2. Västgötskan - Det var helt underbart. Bitande kyla längs med havet, men medvind och härligt väder på tillbakavägen. Och en kropp som bara bad om mer!

    SvaraRadera