.

tisdag 21 juni 2011

Vilja att träna....

Just hemkommen från ett härligt pass Cirkelfys.
Härligt pumpad och trött i hela kroppen.

Många i min omgivning undrar varför jag tränar så mycket som jag gör.
Det är kanske inte mycket om man jämför med många andra, men med tanke på att jag för några år sedan inte tränade alls, kan ett genomsnitt på nästan en timme om dagen vara rätt mycket.

Men saken är den att jag verkligen ÄLSKAR att träna.

Mitt uppe i träningen kan jag planera för nästa pass, och i mitt inre mysa av tanken att jag redan nästa dag får lov att ta ut mig till max. 
Och under träningen känner jag egentligen aldrig att jag vill sluta träna, även om kroppen ibland ber om nåd.
Är det fler som känner så?

De dagar jag inte tränar kan ibland kännas som onödiga, fast jag vet ju att jag måste vila ibland.

Jag vill ju att hela världen ska få uppleva samma sak som jag, men ibland känns det som att man står och pekar på guldet i slutet av regnbågen men alla bara skakar på axlarna och säger -  vadåddå...  där är väl inget guld?
Att jag bloggar, skriver på funbeat och skriver i min status på FB att jag har tränat är INTE ett sätt att framhäva mig själv eller att klappa mig själv på axeln och säga - Guuuud vad jag är bra.

Tvärtom vill jag ändra på inställningen att normaltillståndet i världen är att sitta i soffan.
Jag säger inte att man inte ska sitta i soffan, men man ska göra det för att vila ut efter en dag full av aktivitet.
Inte för att man inte orkat resa sig sedan dagen före.

Att ha dåligt samvete för att man inte tränar, och att hitta på ursäkter för att inte träna är SÅ mycket jobbigare än att snöra på sig skorna och ge sig ut på en runda. 


Om jag hade läst inlägget ovan på en blogg för ett par år sedan hade jag bara skakat på huvudet och skrattat, kanske dessutom hånskrattat lite och tänkt - Vilken präktig skit... 
Sedan klappat mig på kalaskulan och tänkt att "jag har ju byggt upp ett välmående... varför spoliera det med en massa onödig träning".


14 kommentarer:

  1. Vad härligt att läsa att du älskar träningen så mycket och jag håller helt och hållet med. Man kan ju hoppas att träningen någon gång kommer gå före att vilja ligga i soffan å slappa för alla :). Men alla har ju sin gräns och lust, fast ibland behöver lusten en kickstart å sen är man fast! Jag känner som dig i perioder och i perioder har jag ingen lust alls men oftast så räcker det med att byta träningsform en eller två gånger och så är lusten där igen :)!
    Eller så betyder olusten -Vila... (tyvärr) :P

    SvaraRadera
  2. Jag har ju jobbat upp en välfungerande kropp, varför förstöra det med en massa soffsittande ;-)

    SvaraRadera
  3. Håller helt fullt ut med dig. För att jag fick ställa in träningen idag pga jobb känner jag direkt att jag måste planera nästa tillfälle för att ha något att se fram emot!

    SvaraRadera
  4. Hej Thomas!
    Förstår precis vad du menar. Är själv gammal "soffpotatis" som nu för tiden springer så ofta jag kan.
    Så som du bjuder på dig själv i din blogg är både rolig läsning och samtidigt inspirerande.
    Fortsätt med det!
    /Ole

    SvaraRadera
  5. Underbart skrivet Thomas! Tack! precis så tänker jag med. Att man vill ändra "normaltilståndet" med rulltrappor, fjärrkontroll och snabbmat till ett O-normaltillstånd.
    "Vila" behöver ju inte heller betyda att man ska ligga på soffan. ;-)

    SvaraRadera
  6. Emilia - Visst påverkar omgivningen och olika omständigheter lusten till träning. Men jag tror att när man väl kommit underfund med att man tränar endast för sin egen skull, och när man inser att man är värd att må bra så har man kommit en bra bit i sin inre resa:-)

    Linda - Visst är det så!
    När man väl kommit igång vet man ju vilken väg det är man ska vandra för att komma igång.. då vill man aldrig stanna igen.

    Annelie - Härligt att du känner samma sak. Det är ju som att gå och mysa inför julafton mitt i sommaren.. och när man måste ställa in ett pass är längtan ännu större.
    Men det är också viktigt att inte känna dåligt samvete när man inte kan träna, träning ska ju vara något positivt:-)

    Ole - TACK! Blir ju alldeles rörd ..
    Jag har inga planer på att sluta.. det här är alldeles för roligt:-)

    Ingmarie -
    Jag vet att du tänker precis likadant...
    Gissa vem som inspirerar mig?
    Jag har ännu inte hittat rätt sätt att "vila" ännu, men det kommer nog ska du se :-)
    Kanske det innehåller ordet "Vattenlöpning".. vem vet?

    SvaraRadera
  7. Jag förstår precis hur du tänker, känner igen mig! Man förlorar liksom uppfattningen att ett pass om dagen är mkt, utan tycker bara att det är normalt:) Och visst är träning beroendeframkallande! Vi ska vara glada att det är just DET beroendet vi drabbats av:)

    SvaraRadera
  8. Tvärtom vill jag ändra på inställningen att normaltillståndet i världen är att sitta i soffan

    BRA!

    SvaraRadera
  9. Lisa - Precis, det finns ju så mycket annat man kan bli beroende av, sicken tur att vi hittade rätt:-)

    Johan - :-)

    SvaraRadera
  10. Härligt Thomas och så jäkla rätt! Jag förstår och många med dig vad du menar och jag förstår också allas andra synpunkter, att de väljer att ta det fel. Och själv är man bara glad och vill "sprida" detta härliga (och sunda)synsätt på livet. Åh, vad jag känner igen mig...
    Trevlig midsommar och mer sådana här tankar, det är viktigt!

    SvaraRadera
  11. Jag håller med på varenda liten punkt! Men jag tror inte man skall bry sig så mycket om alla soffpotatisar. Låt dem sitta där så att det finns mer plats i löparspåret ;)

    SvaraRadera
  12. Hannas Mamma - Tyvärr måste man ju uppleva det innan man vet vad det är man saknar :-)
    Lovar att skriva mer när andan faller på :-)
    Trevlig midsommar!

    John - Så kan man ju resonera, men jag har tre tonårsdöttrar som gör som jag gör(hoppas jag).
    Om de ser att jag mår bra, och är glad så finns det en viss sannolikhet att de tar efter och också ser guldet vid regnbågens slut:-)

    SvaraRadera
  13. Ingmarie - Glömde ju... KRAM :-)

    SvaraRadera