.

torsdag 30 juni 2011

Insikt

Dagens pass var ett sådant där jag kom till insikt med en väldans massa saker och jag tror nog att jag har förstått varför jag hamnat där jag är nu.

Jag har alltid varit hjulbent, och faktiskt skämts en del över det genom åren.
Under några år när jag dessutom var rätt överviktig var det inte långt ifrån att åtminstone en minigris kunnat springa mellan låren utan att jag hade kunnat stoppa den.

När jag har sett coola löpare så har dom alltid haft så "raka ben" och landar så fint framme på foten.
I min iver att likna dessa gaseller har jag nog omedvetet börjat landa mer på insidan av foten för att på det viset använda insidan av låren mer och "få rakare ben".

Långt inne i mitt huvud har jag nog tänkt att mitt löpsteg skulle bli naturligare då.
Istället har det medfört den obalans och överbelastning som jag nu har haft i ungefär ett halvår.
Min Gluteus medius har ju varit i stort sett oanvänd under denna tiden, den har bara suttit där och varit uttråkad.

Katarina har gett mig övningar för att aktivera muskeln, och efterhand har den vaknat till liv igen.
Den senaste veckan har jag helt fokuserat på att få igång den kära Medius igen och igår på mitt 75 minuters spinningpass kände jag hade kontakt med den högra.

Så inför dagens backintervaller körde jag hela repertoaren av övningar, joggade upp extra långt och gjorde mig klar.
Vips så hade jag ett helt paket med muskler i rumpan!
Har rätt svårt att förklara känslan, men det är som att jag hittills bara har sprungit med halva min styrka.
Mina Intervaller blev också rejält mycket snabbare än de varit tidigare och på vägen hem var jag helt lyrisk i hela kroppen.

Fr.o.m nu LOVAR jag att låta fötterna vara som de är..(och att känna efter att jag har hela rumpan med mig när jag springer)
Och så ska jag också bara komma ihåg att skynda långsam (Jag vet... jag har sagt det förut).

9 kommentarer:

  1. Det var ingen dum insikt att komma till. Tänk - Gluteus medius är motorn när vi springer och du har kutat omkring utan den. Vilken fart du kommer få nu när den vaknat till liv igen :)

    SvaraRadera
  2. Jag sitter här alldeles tårögd :)

    Vilken härlig insikt.
    Var glad åt den kropp du har Thomas!!!

    SvaraRadera
  3. Låter härligt. Jobba på i lagom takt så slår du alla dina mål!!!

    SvaraRadera
  4. Sara - Jag har ju vetat om att det var så... men det var först igår som jag kände hur det verkligen skulle vara.

    Katarina - :-) Jag är glad och tacksam!

    Linda - Ska försöka! :-)

    SvaraRadera
  5. Ja var den du är! De raka benen är ändå bara en synvilla. :-)

    SvaraRadera
  6. Ingmarie - Jag försöker så gott jag kan :-)

    SvaraRadera
  7. Tjusigt. Envishet och intelligens är en bra kombo!

    SvaraRadera
  8. Bra! Spelar ingen roll hur benen ser ut! Onskar att jag kunde komma pa nagat liknande, sa att jag plotsligt kunde bli mycket snabbare:)

    SvaraRadera
  9. Andrej- Ibland är jag för envis för mitt eget bästa! Men när något är fel måste man ju försöka ta reda på det. Som tur är har jag folk omkring mig som hjälper mig på vägen:-)

    Lisa - Detta var som sagt ingeet jag gjorde medvetet. Dessutom förstår jag nu att pelotten jag lade in i vintras när jag fick Mortons också bidrog till att få mina fötter ur balans.
    Jag tycker man hittar små pusselbitar hela tiden, eller vad tycker du?

    SvaraRadera