Blodomloppad

Om jag skrev att det är något speciellt med Sydkustloppet, så gäller det även Blodomloppet i Malmö.
Även om ambitionsnivån ju inte är så hög, så gillar jag arrangemanget... och glöden som alla visar!

Mor & far var som vanligt hejarklack och agerade klädhängare under loppet.
Dessutom hade fadern varit snäll att låna ut sin egen Forerunner, så att jag kunde ha koll på puls och km-tid.
Jag glömde dock slå till Autoetapp, så det blev inga registrerade km-tider.

Jag hade lite känningar från ryggen.
Tyvärr är det nog sydkustloppet och 15 km distans veckan efter som gjort att det börjat att mola igen, men med "Barbies" och "Åsnesparkar" försvann det nästan helt innan loppet.
För en gångs skull värmde jag också upp rejält, och han inte stelna till innan startskottet.

Själva loppet gick precis som jag hoppats.
Jag hittade snabbt en rygg på en tjej(som jag sedan så blev tvåa i damklassen), och följde henne fram till halva loppet.
Därefter var det jag som drog tills hon kom loss ca. 500m från mål.

Rent tempomässigt höll jag som vanligt ett något för högt tempo, men lyckades hålla det uppe hela vägen.
Banan är ju lagd så att den lättaste delen är i slutet, därför kan det löna sig att springa på lite extra i början.