Först protesterade han lite grand, men efter hand ger han efter när jag ber honom att slappna av lite.
På morgonen är han lite extra gnällig, lite som en tonåring som man får behandla med lite extra hänsyn.
Framåt lunchen är han samarbetsvillig, och på kvällen bryr han sig inte alls.
Dessutom meddelar han att han nu gillar löpning och att han är lite ledsen att han inte dök upp tidigare.
Han säger att han gillar att vara hos mig och han gärna stannar ett tag till.
När jag hittar något bra så fortsätter jag med det.
Det gäller även Barbie, Draken och alla mina andra vänner..
man får många fina kompisar efter ett tag som löpare :)
SvaraRaderaOch kanske Hunden? :-)
SvaraRaderaSara - Det får man! Och det är så härligt :-)
SvaraRaderaIngmarie - Hunden med :-)
Man har en tendens att samla på sig övningar, det blir bara fler och FLER med tiden. Hur ska man i slutändan hinna med alla? jag håller förresten med om att man är sjuuukt stel på morgonen...
SvaraRaderaLisa - Ja, det är lite som Staffan Holms ticks innan hans hopp. Man liksom måste göra vissa saker för att man inte ska bli skadad igen.
SvaraRaderaMorgonen är segare än segast, men det känns ju gött när man vet att det gör nytta :-)