Det är faktiskt mycket bra med mig..
Sett i backspegeln hade jag en stor nergång i början av året.
Ingenting kändes kul och all träning var helt utan inspiration och mål.
Detta ledde till att jag stoppade i mig massor av mat och annat och att jag drog på mig en hel del kilon.
Så här i efterhand ser jag vad det var som ledde till att jag kraschade.
- Stressig vardag(Så är det fortfarande)
- Enformig träning(Sprang endast intervaller och tränade nästan ingen styrka)
- Högoktanig kost(socker en masse)
- Allmän slöhet och vintertrötthet.
- Gamla skador
- Bristande löpteknik
Efter hand som jag lär känna mig själv förstår jag att träning är helt nödvändigt för att jag ska orka med vardagen och hålla humöret uppe.
Mitt jobb är väldigt stressigt men underbart roligt, så det gäller att hitta balansen och kunna ge allt utan att kroppen får betala.
Hur är det nu?
Det har funnits flera initiativ under våren då jag kommit igång lite grand, men det som verkligen kicjkstartade träningen var när min dotter Hanna kom till mig och önskade att vi skulle börja träna ihop.
Hon är 17 år och tycker det är lite jobbigt med uppspända killar och testosteronet på gymmet.
Dessutom är det ju inte illa när man får skjuts till gymmet av pappa.
Sagt och gjort, vi har nu en månads tid hållit igång med styrka 2-3 ggr per vecka.
Det är helt förbehållslöst utan krav eller konstigheter. Vi tränar när det passar och håller en takt som passar båda, och stöttar varandra när det känns jobbigt.
När det gäller löpningen kände jag till slut att jag totalt hade tappat uthålligheten.
Jag sprang men tog totalt slut efter ett par kilometer, och visste inte hur jag skulle komma vidare.
Sättet jag kommit ur detta är nog styrketräningens förtjänst till största delen, men även att jag sprungit längre och längre pass i snigeltempo.
Den största förändringen kom nog när jag diskuterade löpsteg med Katarina då jag insåg att jag egentligen alltid knappt böjt vänsterbenet när jag sprungit.
Det gör att jag har stött nästan hela min vikt ner på ett rakt ben, vilket ju inte alls är speciellt bra för höft och knän.
I gymmet kör jag extra knäböj, och när jag springer är detta något jag fokuserar extra på.
Viktmässigt jag jag egentligen inte gått ner så mycket, men det är mer muskler som sitter på kroppen nu än i början på året.
Och det viktigaste är inte kilon, utan att må bra!
