.

lördag 22 september 2012

Sjuk

Jag konstaterar att lite vila är mumma för ryggen.

Vid senaste Kiropraktorbesöket visade mätningen 93%(Av vad man nu mäter).. När jag var där första gången var det 62%.
Det är en sorts apparat som man drar längs med ryggraden och får fram hur mycket låsningar och spänningar som finns.

Statistiknörd som jag är måste det ju betyda något bra:)


Men någon halvmara blev det inte idag.

Jag har känt i ett par dagar att jag hade något i kroppen, men hoppades att min intensiva d-vitaminbehandling och vila skulle hjälpa

Kanske var det kroppen som spontant gav sig själv feber för att slippa de 21,1 kilometrarna.



tisdag 18 september 2012

Går framåt

Precis som Kiropraktorn sa så rörs det om en hel del i ryggraden.
Det gör att jag kanske inte bara känner mig bättre, utan ibland känner jag mig tvärtom mer tillknycklad än tidigare.
Men redan börjar jag märka skillnad på de tre punkter i ryggen som bråkar.

Problem har ju en förmåga att fortplanta sig och som det är nu är det tre områden som smärtar.
Två av dem har jag knappt tänkt på tidigare, men när man börjar rota så träder de fram ut gömmorna.


Jag har gjort alla övningar precis som han föreskrev.
Faktum är att jag har gjort dem 2-3 gånger fler än han föreskrev, men han sa faktiskt att jag kunde köra på tills jag kände mig sliten, så det gör jag.

Det är lätt att motivera sig när man märker framstegen, och redan när jag reser mig upp känner jag en stor lokal smärtlindring.

Vid dagens besök konstaterades att min höft och rygg i samma område så riktigt bra ut.
Nu ska vi börja fokusera på problemen som sitter mitt i ryggen och i nacken..

Och... på lördag blir det halvmara minsann :-)


onsdag 5 september 2012

Kiropraktiken får chansen

Eftersom jag aldrig verkar bli helt bra från mina ryggproblem tänkte jag nu försöka med kiropraktik.

Orsaken är att jag var på ett föredrag i förra veckan där en kiropraktiker berättade om patienter han haft, som gjort makalösa framsteg.
Gemensamt för nästan allihop var att de hade mer eller mindre liknade åkommor som jag har.

Det jag lider stammar antagligen alltihop från en bilolycka för snart 20 år sedan, då vår bil blev påkörd från sidan.
Min fru blev svårt skadad, min dotter hade änglavakt och klarade sig helt, medan jag själv fick ett par brutna revben och allmänt mörbultad.

Frun skrevs ut efter ungefär en månad, och jag själv efter en vecka.
Något år efter kom problemen smygande, med ryggskott och stelhet i ryggen.
Under ett par år gick jag till flera olika naprapater och sjukgymnaster, och efter hand klingade problemen av.

Som det är nu är det inte bara ländryggen och diskbråck som ställer till besvär.
Min nacke och en punkt mitt i ryggen smärtar också ibland.

Så idag uppsökte jag Malmö Kiropraktorklinik för att påbörja min resa mot uppresthet och smärtfrihet.

Efteråt konstaterades det att jag kommer att behöva flera behandlingar och att han inte riktigt visste hur lång tid det kommer att ta.

Jag berättade att jag slaviskt kommer att följa alla rekommendationer han ger, men fick skrämselhicka när han sa att att inte borde löpa alls den första tiden, eftersom det belastar så mycket mer än annan träning.

Jag har inte helt bestämt hur jag ska göra..
Antingen skiter jag helt i Kiropratorn och kör på och hoppas på det bästa.

Eller går dit, men springer i smyg(kanske med lägre intensitet).

Eller så gör jag helt enkelt som han säger och går in i "skademode".. Och deppar.

Inte kul att både skadedeppa och höstdeppa samtidigt!