.

torsdag 16 augusti 2012

Återhämtning

Det händer varje gång efter större lopp att jag ungefär en vecka till uppemot 10-11 dagar mår skit rent fysiskt i kroppen.

Det är ganska lustigt att titta tillbaka på gamla inlägg där jag undrar om jag har hjärtproblem, eller andra åkommor trots att det bara är ett par dagar efter en större ansträngning.

Här är ett par exempel:
http://jogg-thomas.blogspot.com/2010/09/overtranad.html
http://jogg-thomas.blogspot.se/2012/05/far-inte-luft.html

Gemensamt för detta är att det är högst tillfälligt, även om man blir lite skräckslagen efter några dagar och börjar fundera på vilken allvarlig sjukdom man nu har fått.
Hypokondrin finner nya höjder när man dessutom börjar googla på symtomen.

Lösningen heter återhämtningsjogg för mig i de flesta fall.

Efter lördagens insats har jag varit totalt energilös och mått skit helt enkelt.
Jag har ingen feber, men varenda liten ansträngning, såsom att gå upp från sängen eller sätta på kaffe kändes jobbigt.
När jag satte mig i soffan i går efter dagens jobb låg min vilopuls på 95.
Måste ju göra något..

Så på med löparskorna, ut och börja lunken.

Efter 1 km var jag smått uppvärmd och pulsen började kännas bra..
Efter 4 km kändes allt nästan som vanligt.
Vid milen var det löpareurofori och tacksamhet.

I morse var pulsen normal igen:-)








lördag 11 augusti 2012

DNF

Ja, hade egentligen inte tänkt att springa Malmö Halvmarathon.

Men i ett svagt ögonblick här i veckan föll jag för frestelsen när jag fick ett startbevis nästan gratis av en stackars anmäld deltagare som blivit förkyld.

Och när jag nu ändå startade kunde jag ju liksom försöka köra järnet.
Bära eller brista liksom..

Jag hade tänkt mig att ligga på ca 4:50/km tempo, för att snygga till mitt pers och få en bra resa.
Men som vanligt hade jag svårt att hålla mina hästar i starten.
Första km gick på 4:21 och andra på 4:33 vilket i och för sig kändes helt ok, men jag visste att jag skulle få betala för det längre fram.

Inte förrän vid milen låg jag i det tempot som jag hade planerat, men då var skadan redan skedd.

Fram emot 15km kändes det fortfarande ok, men därefter tog det stopp.

Lyckligtvis fanns min syster med man, samt föräldrarna tillfälligtvis tjoande och hejande precis där jag kom förbi, strax efter att vi hade passerat det gamla färjeläget i Limhamn, med mindre än 5 k kvar.

Jag valde att lägga ner... Och blev hemskjutsad utan att passera gå den här gången.

Första gången som jag DNF:at.. Och förhoppningsvis även den sista!


söndag 5 augusti 2012

Det går lite bättre..

Det känns som att löpningen går åt rätt håll, och att jag återhämtar mig fortare efter varje pass. För första gången på länge gjorde jag igår avsteg från min regel att aldrig springa två dagar i sträck.
Men kroppen kändes så pass pigg att jag inte kunde låta bli när temperaturen var perfekt och sommarmalmö bara väntade.

Ett par gånger om året upplever jag de där passen.. de där som gör att man minns varför löpning är det bästa som finns.
Igår var ett sådant pass.
Ljummen kvällsluft, människor på uteserveringarna.
Glada skratt och tillrop på vägen och en kropp som inte protesterade alls.. Härligt!

Jag har lagt till en sak i min rehab som verkar göra stor skillnad, och det är sk. squats som Johan beskriver här:


Det ger en otroligt bra sträckning i ryggen, och skapar plats åt min bråkande disk.