Dimmigt, fuktigt och höstigt .... härligt:-)
.
lördag 29 oktober 2011
onsdag 26 oktober 2011
Benhinnorna
Ryggen håller sig lugn, och jag har upptäckt att jag för första gången(någonsin tror jag) slappnar av när jag sitter på jobbet.
Jag har fått en ny, mer ergonomisk kontorsstol som stöttar bra. Tidigare fick jag ta micropauser flera gånger i timmen för att inte stelna till, men nu räcker det med kaffehämtningarna.
På alla andra stolar jag sitter på, samt i soffan där hemma bullar jag upp bakom ryggen för samma resultat.
När jag nu har börjat röja runt med ryggen börjar jag minnas att en kiropraktor sade för ca. 10 år sedan att jag har en mindre scolios mitt i ryggen. Det är säker en av anledningarna till att resten av ryggen är känslig.
Scoliosen försvinner inte av sig själv, men McKenzie gör ju att jag kan hålla ryggen upprätt.
Vadproblemen som jag har haft den senaste veckan verkar vara vanlig gammal "hederlig" benhinneinflammation.
Jag har lite tricks för att få dem att försvinna, det brukar dra sig tillbaka efter ett par dagar.
Det brukar räcka med att tänja dem lite med tummen på insidan av vaden, samt att rulla och flexa ankeln med jämna mellanrum.
Dagens snabbdistans kändes superhärlig, vaden slappnade av till slut efter en rejäl uppvärmning.
Varje gång jag springer obehindrat kommer jag hem med ett stort leende på läpparna!
Jag har fått en ny, mer ergonomisk kontorsstol som stöttar bra. Tidigare fick jag ta micropauser flera gånger i timmen för att inte stelna till, men nu räcker det med kaffehämtningarna.
På alla andra stolar jag sitter på, samt i soffan där hemma bullar jag upp bakom ryggen för samma resultat.
När jag nu har börjat röja runt med ryggen börjar jag minnas att en kiropraktor sade för ca. 10 år sedan att jag har en mindre scolios mitt i ryggen. Det är säker en av anledningarna till att resten av ryggen är känslig.
Scoliosen försvinner inte av sig själv, men McKenzie gör ju att jag kan hålla ryggen upprätt.
Vadproblemen som jag har haft den senaste veckan verkar vara vanlig gammal "hederlig" benhinneinflammation.
Jag har lite tricks för att få dem att försvinna, det brukar dra sig tillbaka efter ett par dagar.
Det brukar räcka med att tänja dem lite med tummen på insidan av vaden, samt att rulla och flexa ankeln med jämna mellanrum.
Dagens snabbdistans kändes superhärlig, vaden slappnade av till slut efter en rejäl uppvärmning.
Varje gång jag springer obehindrat kommer jag hem med ett stort leende på läpparna!
söndag 23 oktober 2011
Mjaaa.. Jag vet inte..
Det går verkligen upp och ner..
Jag antar att när man gör en så stor ändring så måste kroppen vänja sig gradvis.
Men jag njuter av att kunna röra mig på sätt som jag inte kunnat förr.
På gymmet gör jag övningar som jag inte kunnat innan, och jag känner mig asstark och rörlig.
Det är helt sjukt att det kan vara så stor skillnad bara på ett par veckor.
Så höften känns bra, men mina vader som hållit sig nästan helt lugna det senaste året har börjat protestera.
Eller.. det är inte vaderna utan nerverna som går ner i benen tror jag.
Medicinen är styrketräning och nervsensibilisering.
Jag tror och hoppas att det är ett övergående problem.
I eftermiddag blir det gymmet igen.
Jag antar att när man gör en så stor ändring så måste kroppen vänja sig gradvis.
Men jag njuter av att kunna röra mig på sätt som jag inte kunnat förr.
På gymmet gör jag övningar som jag inte kunnat innan, och jag känner mig asstark och rörlig.
Det är helt sjukt att det kan vara så stor skillnad bara på ett par veckor.
Så höften känns bra, men mina vader som hållit sig nästan helt lugna det senaste året har börjat protestera.
Eller.. det är inte vaderna utan nerverna som går ner i benen tror jag.
Medicinen är styrketräning och nervsensibilisering.
Jag tror och hoppas att det är ett övergående problem.
I eftermiddag blir det gymmet igen.
onsdag 19 oktober 2011
En ny värld
Att vakna utan att känna en liten bula vid ryggens slut är en ny erfarenhet.
Eller förresten , nu känns det ju som det brukade göra förr i tiden, innan jag vande mig vid att det gjorde ont mest hela tiden.
För om jag ska vara helt ärlig hade jag en molande känsla även vi de tillfällen som jag ansåg mig frisk, en liten gnällande känsla i ryggen.
Man kan bara sammanfatta det med att kroppen är väldigt komplex, och att muskler och nerver har kopplingscheman som övergår alla andra genialiska lösningar.
Jag märker även nu när spänningarna börjar släppa att nerverna är ovana vid den nya friheten.
Det sticker och håller på, men denna gången är det på ett positivt sätt.
Det är lite som att dom är ute och sträcker lite på sig.. och känner sig för.
När jag springer känns det HELT annorlunda..
Benen känns lätta och pigga, men vissa muskler känns rentav slappa..
Min rörlighet i höften har säkert ökat med 15-20 %.
Jag har en lång bit kvar, men jag är på väg!
Eller förresten , nu känns det ju som det brukade göra förr i tiden, innan jag vande mig vid att det gjorde ont mest hela tiden.
För om jag ska vara helt ärlig hade jag en molande känsla även vi de tillfällen som jag ansåg mig frisk, en liten gnällande känsla i ryggen.
Man kan bara sammanfatta det med att kroppen är väldigt komplex, och att muskler och nerver har kopplingscheman som övergår alla andra genialiska lösningar.
Jag märker även nu när spänningarna börjar släppa att nerverna är ovana vid den nya friheten.
Det sticker och håller på, men denna gången är det på ett positivt sätt.
Det är lite som att dom är ute och sträcker lite på sig.. och känner sig för.
När jag springer känns det HELT annorlunda..
Benen känns lätta och pigga, men vissa muskler känns rentav slappa..
Min rörlighet i höften har säkert ökat med 15-20 %.
Jag har en lång bit kvar, men jag är på väg!
söndag 16 oktober 2011
277 dagar
Det var så lång tid det tog för mig att komma underfund med vad som egentligen var fel på min "höft".
I backspegeln kan man bli både lite sur och och irriterad över att veta att om jag bara hade kört lite McKenzie ett par gånger i veckan, så hade mina höftsymtom försvunnit.
Men, bålstyrkan och all annan träning har ju givit mig en solid bas att bygga vidare på, så egentligen ska jag nog vara tacksam.
Felet var alltså inte höften utan i ryggen.
Nerverna kan verkligen spela en spratt ibland, för det har verkligen känts som att jag var svag i höften.
Jag har sedan mitt besök hos Naprapaten fått en vän som är sjukgymnast att titta på ryggen.
Hon säger att det inte är ett rent bråck utan en mindre utbuktning av disken och att det var därför symtomen heller inte var så entydiga.
Hon sa även att 6-8 månaders rehab gäller om man drabbats hårdast möjligt.
I min situation tar för det mesta inte längre än en månad.
Den senaste veckan har jag sprungit tre löppass utan det minsta knyst från höft(rygg), och är nästan salig när jag tänker på hur härligt det är att springa utan att ha ont någonstans.
Sanningen är att jag njuter av varje steg jag tar..
ÄLSKAR att springa!
I backspegeln kan man bli både lite sur och och irriterad över att veta att om jag bara hade kört lite McKenzie ett par gånger i veckan, så hade mina höftsymtom försvunnit.
Men, bålstyrkan och all annan träning har ju givit mig en solid bas att bygga vidare på, så egentligen ska jag nog vara tacksam.
Felet var alltså inte höften utan i ryggen.
Nerverna kan verkligen spela en spratt ibland, för det har verkligen känts som att jag var svag i höften.
Jag har sedan mitt besök hos Naprapaten fått en vän som är sjukgymnast att titta på ryggen.
Hon säger att det inte är ett rent bråck utan en mindre utbuktning av disken och att det var därför symtomen heller inte var så entydiga.
Hon sa även att 6-8 månaders rehab gäller om man drabbats hårdast möjligt.
I min situation tar för det mesta inte längre än en månad.
Den senaste veckan har jag sprungit tre löppass utan det minsta knyst från höft(rygg), och är nästan salig när jag tänker på hur härligt det är att springa utan att ha ont någonstans.
Sanningen är att jag njuter av varje steg jag tar..
ÄLSKAR att springa!
torsdag 13 oktober 2011
Och hur går det då?
McKenzie och jag har blivit väldigt bra vänner.
Först protesterade han lite grand, men efter hand ger han efter när jag ber honom att slappna av lite.
På morgonen är han lite extra gnällig, lite som en tonåring som man får behandla med lite extra hänsyn.
Framåt lunchen är han samarbetsvillig, och på kvällen bryr han sig inte alls.
Dessutom meddelar han att han nu gillar löpning och att han är lite ledsen att han inte dök upp tidigare.
Han säger att han gillar att vara hos mig och han gärna stannar ett tag till.
När jag hittar något bra så fortsätter jag med det.
Det gäller även Barbie, Draken och alla mina andra vänner..
Först protesterade han lite grand, men efter hand ger han efter när jag ber honom att slappna av lite.
På morgonen är han lite extra gnällig, lite som en tonåring som man får behandla med lite extra hänsyn.
Framåt lunchen är han samarbetsvillig, och på kvällen bryr han sig inte alls.
Dessutom meddelar han att han nu gillar löpning och att han är lite ledsen att han inte dök upp tidigare.
Han säger att han gillar att vara hos mig och han gärna stannar ett tag till.
När jag hittar något bra så fortsätter jag med det.
Det gäller även Barbie, Draken och alla mina andra vänner..
söndag 9 oktober 2011
Friskis Malmös bokningssystem
Jag är en väldigt lugn person som sällan hetsar upp mig över småsaker.
Men i morse var jag RASANDE!
För ett tag sedan bytte man bokningssystem på Friskis i Malmö, vilket var välkommet eftersom man tidigare fick gå in på de olika anläggningarnas egna bokningssida för att boka.
Med det nya systemet är tanken att man ska kunna se passen från alla Malmös Friskisanläggningar och lättare boka ett pass som passar.
Men det nya systemet är fullt av barnsjukdomar...
Som jag skrev i förra inlägget var planen idag att jag skulle köra 75 minuters spinning och dessutom få till lite PowerPlateträning.
Egentligen bor jag på helt fel ställe för att träna på Friskis på Ön, men jag tycker att det är värt att köra de 20 minuterna genom stan för att få komma till en bra anläggning.
Jag var i mycket god tid och fann att registreringsautomaterna var stängda.
När jag frågade i receptionen sade tjejen att jag inte alls hade bokat.
Efter lite kollande sa hon:
Du har bokat på Heleneholm... och tyvärr finns det inte plats på detta passet.
Eftersom jag var rätt säker på min sak tog jag upp min Iphone och loggade på bokningssystemet.
Jag hade VISST bokat!
Allt hade nu varit frid och fröjd om jag bara hade fått ta min biljett och gå in till mitt pass.
Men icke... Tyvärr kunde hon ju inte se min bokning i sitt system, och då kunde hon heller inte skriva ut någon biljett.
Och passet var ju fullt, så i hennes värld skulle jag bara glatt vända och åka de 20 minuterna hem igen om det var så att alla som bokat valde att dyka upp.
Då brast det för mig.. Jag sade några ord som jag inte har använt på mycket länge och kokade i hela kroppen.
Det var ju inte hennes fel, men jag hade ju liksom ingen annan att säga det till.
Efter ett tag visade det sig att det var någon sorts uppdateringsfel, som gjorde att gårdagens bokningar inte registrerades, därför var det inte bara jag som drabbades.
Därför fanns det även plats på passet och jag fick en härlig stund tillsammans med mina medryttare.
Men Jag HOPPAS att Friskis inte har betalat leverantören för arbetet de har utfört, för det är verkligen under ALL KRITIK.
Men i morse var jag RASANDE!
För ett tag sedan bytte man bokningssystem på Friskis i Malmö, vilket var välkommet eftersom man tidigare fick gå in på de olika anläggningarnas egna bokningssida för att boka.
Med det nya systemet är tanken att man ska kunna se passen från alla Malmös Friskisanläggningar och lättare boka ett pass som passar.
Men det nya systemet är fullt av barnsjukdomar...
Som jag skrev i förra inlägget var planen idag att jag skulle köra 75 minuters spinning och dessutom få till lite PowerPlateträning.
Egentligen bor jag på helt fel ställe för att träna på Friskis på Ön, men jag tycker att det är värt att köra de 20 minuterna genom stan för att få komma till en bra anläggning.
Jag var i mycket god tid och fann att registreringsautomaterna var stängda.
När jag frågade i receptionen sade tjejen att jag inte alls hade bokat.
Efter lite kollande sa hon:
Du har bokat på Heleneholm... och tyvärr finns det inte plats på detta passet.
Eftersom jag var rätt säker på min sak tog jag upp min Iphone och loggade på bokningssystemet.
Jag hade VISST bokat!
Allt hade nu varit frid och fröjd om jag bara hade fått ta min biljett och gå in till mitt pass.
Men icke... Tyvärr kunde hon ju inte se min bokning i sitt system, och då kunde hon heller inte skriva ut någon biljett.
Och passet var ju fullt, så i hennes värld skulle jag bara glatt vända och åka de 20 minuterna hem igen om det var så att alla som bokat valde att dyka upp.
Då brast det för mig.. Jag sade några ord som jag inte har använt på mycket länge och kokade i hela kroppen.
Det var ju inte hennes fel, men jag hade ju liksom ingen annan att säga det till.
Efter ett tag visade det sig att det var någon sorts uppdateringsfel, som gjorde att gårdagens bokningar inte registrerades, därför var det inte bara jag som drabbades.
Därför fanns det även plats på passet och jag fick en härlig stund tillsammans med mina medryttare.
Men Jag HOPPAS att Friskis inte har betalat leverantören för arbetet de har utfört, för det är verkligen under ALL KRITIK.
lördag 8 oktober 2011
Ja jag vet att jag velar..
Egentligen är det ju inte jag som velar utan min kropp som inte kan bestämma sig om den är skadad eller ej.
Jag kan berätta att dagens intervaller föregick i total njutning.
Tröttheten var märkbar efteråt, men höften kändes bra och mina övningar verkar ha gett resultat:-)
Det bästa är att jag känner mig enormt stark när jag springer, inte en cell i kroppen protesterar, och det enda som hindrar mig är syreupptagningen och mjölksyran.
Precis som det ska vara!
Daniel brukar ofta säga att han bara lyfter på fötterna när han springer, och jag börjar förstå hur han menar..
En liten förflyttning av tyngdpunkten framåt ger otroligt mycket hjälp på vägen.
Jag tror också att jag äntligen har börjat komma underfund med hur jag ska springa långsamt utan att falla ihop.
Det låter som den lättaste saken i världen att springa långsamt, men för min del är det just nu den största utmaningen.
Idag blir det spinning med PowerPlate som dessert.
Jag kan berätta att dagens intervaller föregick i total njutning.
Tröttheten var märkbar efteråt, men höften kändes bra och mina övningar verkar ha gett resultat:-)
Det bästa är att jag känner mig enormt stark när jag springer, inte en cell i kroppen protesterar, och det enda som hindrar mig är syreupptagningen och mjölksyran.
Precis som det ska vara!
Daniel brukar ofta säga att han bara lyfter på fötterna när han springer, och jag börjar förstå hur han menar..
En liten förflyttning av tyngdpunkten framåt ger otroligt mycket hjälp på vägen.
Jag tror också att jag äntligen har börjat komma underfund med hur jag ska springa långsamt utan att falla ihop.
Det låter som den lättaste saken i världen att springa långsamt, men för min del är det just nu den största utmaningen.
Idag blir det spinning med PowerPlate som dessert.
onsdag 5 oktober 2011
McKenzie
Denna syn förekommer ofta numera.
Morgon, Middag och kväll.
Både hemma och på jobbet(bilden).
Ibland händer det dessutom ett par gånger där emellan.
Det är något extra att göra denna övning!
Spänningarna släpper och jag skapar plats för den stackars disken, så att den kan hoppa tillbaka på rätt plats igen.
Men inte bara det, andningen kommer igång på ett sätt som jag aldrig har upplevt förut.
När jag blir hel igen kommer jag att fortsätta.. Det är ju rena njutningen!
Location:Holmbladsgade,Köpenhamn,Danmark
söndag 2 oktober 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)