.

tisdag 27 december 2011

Förkylt

Tur att jag redan i förväg hade beslutat att jobba hemma idag.
Jag jobbar som allra bäst hemma i soffan framför en brasa, med granen och nyheterna på tv som sällskap.

Jag har haft ett virus i kroppen ett par dagar, det kändes tungt redan på mitt distanspass på juldagen och att hjärtat bankade lite extra efteråt.

Men jag hoppades att min intensivkur med D-vitaminer skulle göra att immunförsvaret fick den hjälp den behövde för att förhindra att det bröt ut.

Som tur är tillfrisknar jag oftast rätt snabbt numera, träning gör som sagt under..

Annars flyter det mesta på, jag springer mina pass, och är tacksam att jag kan springa. Ibland får jag känningar i ryggen om jag har belastat för mycket, men om jag tar det lugnt ett par dagar försvinner det igen.

Något som Jimmy på Naprapatlabbet konstaterade för längesedan var att min vänstersida är rejält mycket svagare än högersidan.
Det är mycket märkbart nu när jag börjar få koll på mina baksidor.

Jag kör rejäl uppvärmning med bryggor och "Barbiesar" och rumpsparkar för att få igång musklerna, men trots det är det stor skillnad.
Får jobba på det där..

lördag 17 december 2011

Lördag

Ett par dagar och ett par whisky senare börjar jag se nyktert på saken igen.
Tack för stödet!

Det känns faktiskt redan mycket bättre, jag har helvilat från träning i 3 dagar och endast kört höftrullningar och McKenzie.
McKenzie bord verkligen alla göra, löpare som icke löpare!

Ska strax dra mig till gymmet och köra ben, rumpa och bålstyrka.
Det är det som har blivit mitt standardkit när jag besöker gymmet, det brukar bli ca. 30-40 min på yogamatta och 20-30 min i olika maskiner.


Ikväll ska vi på Brandkårens julgala, har faktiskt aldrig varit på den tidigare, trots en av mina närmaste vänner är en av huvudattraktionerna.
Ska bli kul!

torsdag 15 december 2011

Ryggjävel

Just nu känner jag mig precis som i våras när jag var beredd att lägga ner löpningen till förmån för en massa styrketräning istället.

Diskbråcket är egentligen ok, men ökningen av volym har antagligen varit för stor. Gårdagens pass avslutades med smärta smygandes ner i benen, precis som då..

Nu tar jag mig en whisky.. Skiter i vilket!
Fan ta löpning!

söndag 11 december 2011

Myssöndag..

Idag har jag bara gjort saker jag gillar i det tempo jag ville göra det.
I en trebarnspappas liv är det ibland en ynnest att själv kunna styra sin tid 100% och den enda gången jag verkligen är "Out of reach" är när jag är uppe i sommarhuset i Lerberget.

Där har jag röjt runt, och julpyntat en aning, eldat i kaminen och vrålat tenorarior i alla höga tonarter som finns.



När allt var klart käkade jag medhavd mat och gav mig ut på dagens långpass.
Egentligen är väl 75 min löpning inte att räknas som långpass, men de där stora volymerna väntar jag med tills kroppen klarar av det.

Det blev en lite annorlunda runda, för hela strandremsan där jag brukar springa mellan Lerberget och Viken var både bortblåst och fylld av tång. Den ligger typ 15 meter från havet, och på flera ställen hade havet alltså ätit upp alltihop.
Imponerande krafter!

Som man kan se på den bifogade kartan stannade jag vid Äsperöd, och började frysa en aning. En blick på Iphonen sade mig att det var ungefär 2 km om man sprang över fälten istället för genom Höganäs (ca. 5 km).

Valet var lätt, men när jag kom ut på fältet så hördes plötsligt ett stort dån.
Det var ett Cessna som höll på att landa på Äsperöds Flygplats.
Ehh.. jag tyckte nog att jag hade hört namnet Äsperöd innan. Det är för att det heter Äsperöds flygplats.
Och efteråt såg jag genom fönstret en mycket arg pilot som hytte med armen mot mig.

Jag skyndade mig vidare, och såg när jag lämnade området att det faktiskt fanns en "Tillträde förbjudetskylt". Den hade jag missat helt!

Men ingen skada skedd,  nästa gång tar jag den extra rundan om stan:-)

När jag kom hem tillbringade jag en lång stund i bastun.. Och tittade på skdsprinten på datorn genom glasdörren.




Nu är allt klart för julen:-)

lördag 3 december 2011

Jodå... det gick ju.

Var som jag skrev i förra inlägget måttligt sugen på att ge mig ut idag.
Men kroppen hade löpvilat i två dagar, så jag beslöt att ge mig ut ändå.

Det visade sig vara ett bra beslut.

Dagens bästa var nog ändå att jag inte ens skänkte höften en tanke förrän jag stod i duschen efteråt.
Och då bara för att konstatera att jag inte hade skänkt höften en tanke.


Idag tryter motivationen..

Det blåser 13m/s ..
Regnet piskar på rutan..
Bakis..(Julefrokost på jobbet igår)
Sovit 3 timmar..

Jag som skulle springa mina första sammanhängande 75 minuter sedan i våras.
Som det kan bli..

tisdag 29 november 2011

Jag har en vän..

Ju längre bort jag kommer från övervikt och inaktivitet, ju svårare har jag att acceptera att vänner och kollegor inte gör något åt sin egen situation.

Jag tänker framförallt på en person som är kraftigt överviktig men glad och "fryntlig".

När jag har sagt allt det där som han redan vet om faran med övervikt och den överhängande risken för för tidig död. Vad säger jag då?

Kan man bara stå vid sidan om och låta människor ta livet av sig själva?

onsdag 2 november 2011

Uppdatering

Det har varit lite tyst härifrån i ett par dagar eftersom jag först ville se åt vilket håll det barkade med min höft/rygg.
Under 2011 har det varit många bakslag så därför ville jag inte "ropa hej" bara för att jag var smärtfri i ett par dagar.

Men nu känns det som att jag kan konstatera att det är ett avslutat kapitel för denna gången.
Det har varit en låååång resa med många upp och nergångar, både mentalt och fysiskt.

Nu gäller det bara att hålla hästarna och inte rusa iväg som jag har gjort tidigare.
Min motivation är alltid på topp och de gånger jag saknar program är det lätt hänt att jag bara rusar iväg så fort och långt som det är möjligt.

En glad nyhet för den som använder Garmin connect är att man numera kan välja om man vil visa Google mapsversionen eller Bing maps.
Det verkar som Garmin ingick något sorts avtal med Microsoft om att bara använda Bing, vilket för en nordbo innebar att kartorna i stort sett inte gick att använda.
Själv har jag låtit bli helt och hållet under den här perioden, men när jag nu tittar på det så ser jag att Bings kartor i Malmö har förbättrats avsevärt.

Men nu är det alltså möjligt att använda Google igen, där satellitkartorna är väldigt mycket bättre även i resten av landet:-)


Ovanstående är mitt senaste testpass.
Jag är helt klart nöjd med tanke på hur lite jag faktiskt har sprungit den senaste tiden.
Och nu är det inget som säckar ihop.. bara ren styrka hela vägen!

lördag 29 oktober 2011

Höst

Bulltofta idag...
Dimmigt, fuktigt och höstigt .... härligt:-)

onsdag 26 oktober 2011

Benhinnorna

Ryggen håller sig lugn, och jag har upptäckt att jag för första gången(någonsin tror jag) slappnar av när jag sitter på jobbet.
Jag har fått en ny, mer ergonomisk kontorsstol som stöttar bra. Tidigare fick jag ta micropauser flera gånger i timmen för att inte stelna till, men nu räcker det med kaffehämtningarna.

På alla andra stolar jag sitter på, samt i soffan där hemma bullar jag upp bakom ryggen för samma resultat.

När jag nu har börjat röja runt med ryggen börjar jag minnas att en kiropraktor sade för ca. 10 år sedan att jag har en mindre scolios mitt i ryggen. Det är säker en av anledningarna till att resten av ryggen är känslig.
Scoliosen försvinner inte av sig själv, men McKenzie gör ju att jag kan hålla ryggen upprätt.

Vadproblemen som jag har haft den senaste veckan verkar vara vanlig gammal "hederlig" benhinneinflammation.
Jag har lite tricks för att få dem att försvinna, det brukar dra sig tillbaka efter ett par dagar.
Det brukar räcka med att tänja dem lite med tummen på insidan av vaden, samt att rulla och flexa ankeln med jämna mellanrum.

Dagens snabbdistans kändes superhärlig, vaden slappnade av till slut efter en rejäl uppvärmning.
Varje gång jag springer obehindrat kommer jag hem med ett stort leende på läpparna!


söndag 23 oktober 2011

Mjaaa.. Jag vet inte..

Det går verkligen upp och ner..
Jag antar att när man gör en så stor ändring så måste kroppen vänja sig gradvis.

Men jag njuter av att kunna röra mig på sätt som jag inte kunnat förr.
På gymmet gör jag övningar som jag inte kunnat innan, och jag känner mig asstark och rörlig.
Det är helt sjukt att det kan vara så stor skillnad bara på ett par veckor.

Så höften känns bra, men mina vader som hållit sig nästan helt lugna det senaste året har börjat protestera.
Eller.. det är inte vaderna utan nerverna som går ner i benen tror jag.

Medicinen är styrketräning och nervsensibilisering.
Jag tror och hoppas att det är ett övergående problem.

I eftermiddag blir det gymmet igen.

onsdag 19 oktober 2011

En ny värld

Att vakna utan att känna en liten bula vid ryggens slut är en ny erfarenhet.


Eller förresten , nu känns det ju som det brukade göra förr i tiden, innan jag vande mig vid att det gjorde ont mest hela tiden.
För om jag ska vara helt ärlig hade jag en molande känsla även vi de tillfällen som jag ansåg mig frisk, en liten gnällande känsla i ryggen.

Man kan bara sammanfatta det med att kroppen är väldigt komplex, och att muskler och nerver har kopplingscheman som övergår alla andra genialiska lösningar.

Jag märker även nu när spänningarna börjar släppa att nerverna är ovana vid den nya friheten.
Det sticker och håller på, men denna gången är det på ett positivt sätt.
Det är lite som att dom är ute och sträcker lite på sig.. och känner sig för.

När jag springer känns det HELT annorlunda..
Benen känns lätta och pigga, men vissa muskler känns rentav slappa..
Min rörlighet i höften har säkert ökat med 15-20 %.

Jag har en lång bit kvar, men jag är på väg!

söndag 16 oktober 2011

277 dagar

Det var så lång tid det tog för mig att komma underfund med vad som egentligen var fel på min "höft".

I backspegeln kan man bli både lite sur och och irriterad över att veta att om jag bara hade kört lite McKenzie ett par gånger i veckan, så hade mina höftsymtom försvunnit.
Men, bålstyrkan och all annan träning har ju givit mig en solid bas att bygga vidare på, så egentligen ska jag nog vara tacksam.

Felet var alltså inte höften utan i ryggen.
Nerverna kan verkligen spela en spratt ibland, för det har verkligen känts som att jag var svag i höften.

Jag har sedan mitt besök hos Naprapaten fått en vän som är sjukgymnast att titta på ryggen.
Hon säger att det inte är ett rent bråck utan en mindre utbuktning av disken och att det var därför symtomen heller inte var så entydiga.
Hon sa även att 6-8 månaders rehab gäller om man drabbats hårdast möjligt.
I min situation tar för det mesta inte längre än en månad.

Den senaste veckan har jag sprungit tre löppass utan det minsta knyst från höft(rygg), och är nästan salig när jag tänker på hur härligt det är att springa utan att ha ont någonstans.

Sanningen är att jag njuter av varje steg jag tar..
ÄLSKAR att springa!


torsdag 13 oktober 2011

Och hur går det då?

McKenzie och jag har blivit väldigt bra vänner.


Först protesterade han lite grand, men efter hand ger han efter när jag ber honom att slappna av lite.
På morgonen är han lite extra gnällig, lite som en tonåring som man får behandla med lite extra hänsyn.
Framåt lunchen är han samarbetsvillig, och på kvällen bryr han sig inte alls.

Dessutom meddelar han att han nu gillar löpning och att han är lite ledsen att han inte dök upp tidigare.

Han säger att han gillar att vara hos mig och han gärna stannar ett tag till.

När jag hittar något bra så fortsätter jag med det.
Det gäller även Barbie, Draken och alla mina andra vänner..


söndag 9 oktober 2011

Friskis Malmös bokningssystem

Jag är en väldigt lugn person som sällan hetsar upp mig över småsaker.
Men i morse var jag RASANDE!

För ett tag sedan bytte man bokningssystem på Friskis i Malmö, vilket var välkommet eftersom man tidigare fick gå in på de olika anläggningarnas egna bokningssida för att boka.
Med det nya systemet är tanken att man ska kunna se passen från alla Malmös Friskisanläggningar och lättare boka ett pass som passar.
Men det nya systemet är fullt av barnsjukdomar...


Som jag skrev i förra inlägget var planen idag att jag skulle köra 75 minuters spinning och dessutom få till lite PowerPlateträning.

Egentligen bor jag på helt fel ställe för att träna på Friskis på Ön, men jag tycker att det är värt att köra de 20 minuterna genom stan för att få komma till en bra anläggning.

Jag var i mycket god tid och fann att registreringsautomaterna var stängda.
När jag frågade i receptionen sade tjejen att jag inte alls hade bokat.
Efter lite kollande sa hon:
Du har bokat på Heleneholm... och tyvärr finns det inte plats på detta passet.

Eftersom jag var rätt säker på min sak tog jag upp min Iphone och loggade på bokningssystemet.
Jag hade VISST bokat!

Allt hade nu varit frid och fröjd om jag bara hade fått ta min biljett och gå in till mitt pass.
Men icke... Tyvärr kunde hon ju inte se min bokning i sitt system, och då kunde hon heller inte skriva ut någon biljett.
Och passet var ju fullt, så i hennes värld skulle jag bara glatt vända och åka de 20 minuterna hem igen om det var så att alla som bokat valde att dyka upp.



Då brast det för mig.. Jag sade några ord som jag inte har använt på mycket länge och kokade i hela kroppen.
Det var ju inte hennes fel, men jag hade ju liksom ingen annan att säga det till.

Efter ett tag visade det sig att det var någon sorts uppdateringsfel, som gjorde att gårdagens bokningar inte registrerades, därför var det inte bara jag som drabbades.
Därför fanns det även plats på passet och jag fick en härlig stund tillsammans med mina medryttare.

Men Jag HOPPAS att Friskis inte har betalat leverantören för arbetet de har utfört, för det är verkligen under ALL KRITIK.


lördag 8 oktober 2011

Ja jag vet att jag velar..

Egentligen är det ju inte jag som velar utan min kropp som inte kan bestämma sig om den är skadad eller ej.
Jag kan berätta att dagens intervaller föregick i total njutning.
Tröttheten var märkbar efteråt, men höften kändes bra och mina övningar verkar ha gett resultat:-)

Det bästa är att jag känner mig enormt stark när jag springer, inte en cell i kroppen protesterar, och det enda som hindrar mig är syreupptagningen och mjölksyran.
Precis som det ska vara!

Daniel brukar ofta säga att han bara lyfter på fötterna när han springer, och jag börjar förstå hur han menar..
En liten förflyttning av tyngdpunkten framåt ger otroligt mycket hjälp på vägen.

Jag tror också att jag äntligen har börjat komma underfund med hur jag ska springa långsamt utan att falla ihop.
Det låter som den lättaste saken i världen att springa långsamt, men för min del är det just nu den största utmaningen.

Idag blir det spinning med PowerPlate som dessert.





onsdag 5 oktober 2011

McKenzie







Denna syn förekommer ofta numera.
Morgon, Middag och kväll.
Både hemma och på jobbet(bilden).
Ibland händer det dessutom ett par gånger där emellan.

Det är något extra att göra denna övning!
Spänningarna släpper och jag skapar plats för den stackars disken, så att den kan hoppa tillbaka på rätt plats igen.

Men inte bara det, andningen kommer igång på ett sätt som jag aldrig har upplevt förut.

När jag blir hel igen kommer jag att fortsätta.. Det är ju rena njutningen!


Location:Holmbladsgade,Köpenhamn,Danmark

söndag 2 oktober 2011

I brygga

Lite Göteborgshumor så här på söndagskvällen?


Jag försöker överBrygga mina problem!
Häpp!!

onsdag 28 september 2011

Diskbråck

Lustigt att det ska ta nästan ett år innan man fattar vad som är fel.
Men nu känns det som att jag förstår hur alla mina små symtom hänger ihop, och varför mina grymma övningar inte har hjälpt mer än de har gjort.

Jag har diskbråck!
Det säger i alla fall min Naprapat, och att det är med 95% säkerhet.
En liten disk som hamnat lite fel längst nere någonstans mellan första och femte kotan längst nere vid rumpan.

Medicinen är inte så besk som jag hade fruktat..

  • Fortsätta träna som jag gör, dvs 2-3 bålstyrkepass / vecka
  • Fortsätta springa samma mängd/intensitet som nu

Dessutom ska jag köra McKenzie - stretch varje morgon och kväll.

Framåt våren kan jag sätta igång med lite hårdare löpträning..!

lördag 24 september 2011

Maten i mitt liv..


Om jag för två år sedan hade känt mig som jag gör idag hade jag betraktat mig själv som hel och kutat järnet i Thomastempo tills jag inte kunnat springa en meter längre.

Skillnaden är alltså att jag i princip kan springa nu även när jag anser mig vara skadad.
För min del är det sällan så att smärta är svaghet som lämnar kroppen - för mig brukar det betyda att jag håller på att bli skadad.
Därför är jag numera mer lyhörd.

Katarina har hjälpt mig mycket att se verkligheten som den är och inte som jag vill att den ska vara.
Hon ställer relevanta frågor som hon oftast vet svaret på innan hon frågar dem.

Ingmaries kommentar i mitt förra inlägg fick mig att börja fundera på det här med kosten och möjlig obalans i kroppen.
Jag tror att det ligger väldigt mycket i det!

Mina allergier och matfobier gör att min kost varken följer några cirklar eller trender.
Jag käkar det jag kan och gillar och inte nödvändigtvis det min kropp behöver.

I perioder käkar jag dessutom alldeles för mycket godis och annan skitmat.
Det märks inte på vågen, men jag kan tänka mig att sammansättningen av mineraler i min kropp knappast är optimal.
Även om jag käkar massor av nyttigheter så är ju kroppen bombarderad av en massa annat skräp.
En klok person sa så kan jag träna hur mycket som helst, men 70% av resultatet ändå beror på vad jag äter.
Därför är det maten jag nu ska fokusera på den närmaste tiden.
Jag ska ersätta dåliga vanor med nya och bättre.

Jag kan berätta att jag en normal dag vanligtvis stoppar i mig två st. Haribopåsar och ett 100g mjölkchoklad.


Mitt nya motto ska vara ASICS (Anima Sana In Corpore Sano - en välmående själ i en välmående kropp).





söndag 18 september 2011

Tillbaka till skrivbordet

Om ett par månader har det gått ett år sedan min höft började strula.

Innan dess hade jag också skador som i sammanhanget var rätt beskedliga.
Lite benhinneinflammation, lite gubbvad som med lite teknik kunde masseras och tränas bort med hjälp av lite experthjälp.

Enligt (Naprapat)Jimmy beror mitt höftproblem på för lite grundträning.
Den biten kan jag köpa, men just nu har jag lite svårare att acceptera att jag faller tillbaka hela tiden trots att jag sköter den alternativa träningsbiten fläckfritt.

Jag har lärt mig att älska Cirkelfys, Plankor, Vibrationsträning, Stretch, Myrtl och allt vad det heter.
Därför gör det inte så mycket att jag kommer att behöva köra detta året om, till tidens ände.

Med en dåres envishet hävdar jag att denna kroppen SKA klara av att springa.
Hur svårt kan det vara??

Tänder höstens första brasa.. och planerar..




torsdag 15 september 2011

Kommunikationsproblem

Men varför ska det vara så svårt att förstå sig på den här kroppen?

Ena dagen säger den tjohoo och nästa dag ber den om nåd.

Igår började den be om nåd igen..

Dags att gå tillbaka.. inte till ruta ett utan till naprapaten.


tisdag 13 september 2011

Vilopuls

När jag började träna för ett par år sedan låg min vilopuls på över 80..


Jag brukar inte kolla pulsen så ofta.
Men det finns en väldigt bra app som heter "Heart rate" (underligt namn eller hur? :-).
Den senaste tiden har jag mätt med jämna mellanrum och igår kväll innan jag somnade hade jag det lägsta värdet hittills.

Denna killen hade aldrig kunnat drömma om att komma ner i 44 slag i minuten..

söndag 11 september 2011

Planen

Dagens plan:
30 min PowerPlate
75 min Spinning - Puls Intervall.

Resultat:
30 min Bålstyrka på matta.
75 min Grymt jobbig Spinning.


Dagens undran:
Hur kan 2 PP gå sönder samtidigt?



fredag 9 september 2011

Jag glömde ju..

Måste ju berätta hur det gick för vårt lag i DHL stafetten

Vi blev faktiskt bästa Telia-lag av totalt 31 deltagande lag.
Verkligen jättekul!

Tiden var 1:52 på de 25 kilometrarna.

Själv sprang jag mina 5 km på 22:02, vilket måste betecknas som en bragd med tanke på underlaget och att slalomspringandet är rätt mycket värre än vid vanliga tävlingar.

Ganska kul är det också att titta tillbaka på utvecklingen även om jag ju inte tränade alls de första åren jag sprang denna stafett.
Det här året har ju varit mycket upp och ner.. men det känns som att jag är mycket starkare nu än när det började gå snett för ungefär ett år sedan.

2007: 33:00
2008: 28:13
2009: 30:30
2010: 23:03

2011: 22:02

Nu är det uppladdning inför Skanörsmilen nästa lördag som gäller.


onsdag 7 september 2011

På spåret igen..

Hemma från dagens cirkelfys.

Kul att se många bekanta ansikten.
Som vanligt hade jag ingen koll på tiden utan kom 45 minuter för tidigt så jag tog en extra runda bålstyrka och stretch innan passet.

Det behövdes verkligen, för jag hade rätt mycket träningsvärk efter styketräning/löpningen i söndags.

Cirkeln var ändrad och en del nya grejor hade kommit till... KUL!
Det kommer att bli en spännande höst.


Bättre:-)

Faktum är att allt känns väldigt bra just nu.
Lungorna är tysta och fina och höften mjuk.

Inte för att jag tror att jag på något sätt är frisk och hel för alltid.
Men de där gångerna när man känner sig stark är liksom de som gör livet liiiiite härligare.



fredag 2 september 2011

Jag blir så jääääää-la trött

Denna mycoplasmainfektionen verkar aldrig försvinna.
Jag känner mig astrött, hängig och sjuk igen.


Enl. det jag har läst på nätet kan det ta lång tid att bli av med det.
Så fort jag tror att jag blivit frisk så kommer den tillbaka och slår undan benen igen.
Det värsta är att för varje dag som går så vet jag att jag måste träna en extra dag till innan jag är tillbaka på samma nivå som innan.


torsdag 1 september 2011

Gött mos i friska ben

De som har hängt med här på bloggen vet om de problem jag länge har dragits med i höften.
Om jag ska vara ärlig har det under vissa perioder varit så pass jobbigt att jag funderat på att lägga löpningen helt på hyllan under en längre period för att först bli helt frisk.
Senast för en vecka sedan fattade jag beslutet att helt gå över till alternativ träning och rehab

Men redan dagen efter tog jag tillbaka det, för helt plötsligt hade jag inga känningar alls... jätteskumt!
Sedan dess har det fortsatt och på DHL stafetten idag kunde jag ösa på 100% eller så pass mycket som en något febersjuk kropp nu klarade av.
2 panodil hjälpte mig på vägen..

Nu blir den stora utmaningen att belasta lagom så att jag inte hamnar i samma situation igen

(Går)dagens stafett var precis så rolig som den brukar vara. Glada kollegor som gav järnet och hejade på alla som sprang förbi tältet.
Jag var siste man, och när jag var klar samlades laget och vi käkade gott från grillen och pratade om dagens äventyr. 

När jag sedan efter ca. en timme reste mig för att gå hem slog det mig att människor fortfarande var ute och sprang, och när man tittade på vissa nummerlappar såg man att det inte ens var siste man i laget. Man måste verkligen imponeras av dessa människor som genomför loppen, trots att det är becksvart, småkallt när alla de som tidigare hejade vid sidan om banan har gått hem (förutom undertecknad då).
DET är hjältar det :-)

tisdag 30 augusti 2011

Imorgon är det DHL stafett

Imorgon springer jag i världens största motionslopp igen.
Jag tror att det är 5:e eller 6:e året jag springer DHL stafetten i Köpenhamn där det deltar 125.000 människor under 5 dagar.

Telia Danmark har 25 lag med 5 pers vilket jag inte alls tycker är illa för ett företag på ca. 1000 medarbetare.
Det brukar vara supermysigt med massor av folk längs med banan även om grill-öl-vin-oset gör att det nästan mer känns som en brakfest än ett lopp.

Eftersom jag har varit sjuk har jag väl inte så höga förväntningar, men självklart ska jag göra mitt för att vi ska bli bästa Telia-lag!



söndag 28 augusti 2011

Ibland krävs det inte så mycket.,

Ibland räcker det att en träningskompis frågar om man vill följa med på spinning för att lusten ska återvända..





tisdag 23 augusti 2011

Oinspirerad

Jag vill ju ALLTID träna.
När jag läser att folk har svårt att komma iväg, eller prioriterar något annat är träning har jag svårt att förstå hur de menar.
För mig är alltid träningen nummer ett och ser det som den högsta formen av njutning.

Igår hade jag bokat ett spinningpass och tänkte efteråt kötta i gymmet.
Men spinningpasset var otroligt segt, och när jag stegade in i gymmet efteråt så var inspirationen totalt bortblåst.
Jag tänkte att det kommer nog efter ett par chins, men när inte ens lite bålstyrka kändes roligt gav jag upp.
Det var helt tomt i kroppen.

Hoppas att det var en "Post semester reaktion", för det kändes som att jag hade förlorat en väldigt god vän..

måndag 22 augusti 2011

Mosig

Det är inte utan att man är rätt mosig så här när man kommit hem från semestern.
Hjärnan blev nog överkokt i den 44 gradiga värmen... får nog kyla ner den så att jag kan komma igång att jobba ordentligt.




Jag måste säga att jag blev helt såld på att kuta barfota på stranden.
Redan efter 2 * 4 km märktes det stor skillnad i fötterna.

Senor, vader ja hela paketet gillade verkligen behandlingen.
Jag känner mig otroligt stark och funderar nu på hur jag ska kunna fortsätta denna sortens träning.

Frågan om det var det där med att vara barfota som var så himla bra eller det var kombinationen av sand och barfota?

onsdag 17 augusti 2011

Barfota i sanden..

Semesterhullet börjar så smått infinna sig här när man äter helt annorlunda mot hemma.

Det har blivit mycket kebab och mycket pommes.

Men i förmiddags rev jag i alla fall av en strandlöpning som hette duga. Det kändes super och jag börjar förstå fördelarna med barfotalöpning som så många andra pysslar med.
Tror att jag ska försöka göra det åtminstone någon gång i veckan när jag kommit hem.




Location:505. Sk,Side,Turkiet

måndag 15 augusti 2011

Semesteruppdatering

En liten hälsning från semestern i Turkiet där jag och dessa två unga damer håller till den här veckan.



För de regnfrusna som befinner sig lite längre upp i Europa kan jag berätta att det är över 40 grader och strålande sol varje dag.
Första riktiga soldagen var igår och spenderades på den östra stranden där man snabbt kommer djupt ner i vattnet och det inte är så kommersialiserat.




På kvällen gjorde jag succé som magdansare, dvs. visade hur det skulle vara så att de stackars flickorna de hade ställt på scenen skulle veta hur det skulle gå till. (Jag är till vänster på bilden), fast det syns ju på stilen.




I morse kutade jag en lite runda förbi amfiteatern och upp på västsidan förbi alla flådiga hotel.
Jag var inte ensam, det verkar vara en hel del människor som lovat att bli friska och sundare under semestern.
Men klockan var vid 8:30 och temperaturen redan 29 grader så musten försvann rätt snabbt.
Tror jag ska försöka springa på kvällen en annan dag.

Idag hänger vi bara vid poolen och det börjar strama betänkligt i huden.

Får nog strax gå upp på rummet och ta en eftermiddagslur innan det är dags att ta reda på vad kvällen har att erbjuda.




torsdag 11 augusti 2011

Semester igen

Det känns helt rätt att inte satsa alls på tävlingar det här året, utan bara köra på med bål/löpstyrka så mycket det går.
Jag ser faktiskt fram emot att få gå in i gymmet till hösten och riva av dubbelpass med Intervall/flex, Cirkelfys, HIT och allt vad det heter.
Dessutom ger Powerplate en kanonkänsla i hela kroppen.
Jag vet inte när, men någon gång måste ju resultaten komma och då är jag beredd upp till tänderna att dra iväg på nya äventyr!

Just när jag trodde att semestern var över för i år kom min yngsta dotter och blinkade lite med sina stora ögon och sa:
"Pappa, alla andra har varit utomlands utom du och jag i år... Och vet du, jag har varit inne och tittat på restresor och hittat en billig resa till Turkiet. Kan vi inte åka dit?"

På lördag skulle jag ju springa Kåsebergaloppet, men det känns som ett helt ok byte att få simma i en pool och träna lite styrka vid poolkanten tillsammans med sina barn:-)
Att jag sedan har världens bästa chef som bara sa: "Självklart ska du åka på semester med din dotter".
Man kan väl inte säga nej till det här?



torsdag 4 augusti 2011

Pinsamma pappan

Jag har ju tre döttrar, och jag börjar lära mig alla de där faserna man ska igenom som förälder.

Eftersom det bara jag och minstingen(som inte är så liten längre) som är hemma just nu, så tyckte jag att det kunde vara roligt att göra något tillsammans.

Maja föreslog en tur till rikets andra stad och en heldag på Liseberg.
Bra ide tyckte jag och planerandet tog vid.
Efter en stund kom frågan om hon inte fick ta en kompis med sig, och självklart tyckte jag att hon skulle göra det.
Jag åker ju inte så många karuseller längre(bara de som inte snurrar), så nu skulle detta säkert bli jättekul!

När vi närmade oss Götet i förmiddags kom då en liten ledande fråga: Måste du vara med oss inne på Liseberg?
Maja är 13 år och mycket kapabel att ta hand om sig själv. Men jag förstod ju att det inte var det det handlade om utan att hon skämdes för mig!
Jag som alltid har varit den där coola farsan och aldrig behövt gömma mig. Men allt har uppenbarligen ett slut.

Självklart ville jag inte genera dem, så istället drog jag in till staden och promenerade i myllret. Jag upptäckte då en sak om mig själv som förvånade mig mycket.

Jag anser mig vara helt fördomsfri, och har alltid sagt till på skarpen när någon i min närhet sagt nedsättande saker om människor med annan sexuell läggning eller etnicitet.

Vid middagstid satte jag mig mitt på torget, solglasögonen på och en stor cola i handen.
Strax efteråt kom en dam med en väldigt heltäckande Burka(den där modellen där man inte ens ser ögonen).
Hon verkade mycket nervös och rabblade en massa ord på arabiska. Efter en stund plockade hon fram något som kunde vara en iPod eller något liknande.
Då tog min fördomsfrihet slut. Jag reste mig upp och gick.

I mitt huvud var hon en självmordsbombare som satt och fingrade på en utlösningsmekanism och orden hon rabblade var utdrag ur Koranen som skulle föra henne till himlen när hennes verk var utfört.
Hon väntade bara på att fler människor skulle samlas så att effekten skulle bli så stor som möjligt.
Jag trodde aldrig att jag skulle få den sortens tankar i skallen..
Jag skäms!!

Efteråt drog jag till Slottsskogen och kutade intervaller.
På programmet stod 6 x (2+1minuter) med en minuts joggvila mellan varje. Riktigt "Svittigt" blev det som vi sydskåningar säger.









Efter det "Svittiga" åkte jag ut till Smithska Udden utanför Frölunda och svalkade av mig.
För en skåning är det ju inte lite exotiskt att få hoppa från klipporna ner i det extremt salta vattnet. HÄRLIGT!

Nu sitter jag på Liseberg och bara myser.. På behörigt avstånd kanske ska tilläggas.
Flickorna som har kutat mellan karusellerna sedan 11.00 är "Still going strong" och det verkar kunna fortsätta flera timmar än.
Liseberg stänger klockan 23, så då lär vi i alla fall vända hemåt till Lerberget.






Edit: Vi stannade till de stängde och tjejerna var lyckliga över att ha åkt alla karuseller minst en gång.



Efter ca. 10 minuter i bilen hade båda två slocknat av utmattningen.

onsdag 3 augusti 2011

Börjar bli van..

Under tiden när vädret inte varit så bra har jag börjat att simma här i simhallen i Höganäs.
I början var det extremt segt, men nu känns det faktiskt som att jag kommit igång med bröstsimmet åt åtminstone.

När det gäller crawl kan man inte riktigt säga samma sak.

Första gången jag försökte såg jag att badvakten fattade tag i handtagen i sin stol för att vara beredd att hoppa i och rädda mig.
Det behövde han dock aldrig göra, för jag gav upp självmant.
Men jag tror att det verkligen såg ut som att jag höll på att drunkna..

Sedan dess blir det sporadiska försök, då jag i 25 meters intervaller försöker klara mig hela vägen utan kallsupar.
Det lyckas sådär..

Kan någon berätta hur man gör?



Resten av dagen idag har jag bara slappat och vilat upp mig för i morgon blir det Liseberg för hela slanten:-)

söndag 31 juli 2011

Styrketräning på Höganäs Sportcenter



För ett par dagar sedan var Jag och Hanna och simmade på Höganäs Sportcenter.

Vi gillade verkligen stället och så här mitt i sommaren var det bekvämt avfolkat, så det var bara att köra loss i de fräscha faciliteterna där det både fanns ångbastu, bubbelpool och två 25 m bassänger.
Dvs. inte alls illa för en mindre stad som Höganäs.

Idag skulle vi träna styrketräning och tänkte logiskt att om badet är bra måste ju även gymmet var minst lika bra.
Det var det INTE.

Det står "Välutrustat Gym" i beskrivningen, men det kan man knappast kalla det.
Istället borde det stå "Nödtorftigt och spartanskt"

Jag gillar i och för sig annars den där "gamla gymkänslan", men här var det bara dyrt, de slitna maskinerna var inpressade i lokalen(man slog i de andra maskinerna om man ville ändra inställningar till något annat än standard) och om det finns något som heter "Feng Shui for Gym´s", så var det inte något man hade tagit hänsyn till när man inredde denna lokalen.

Vi kände faktiskt för att vända i dörren, men insåg att det inte fanns så många andra alternativ så sent på dagen.

Dagens räddning var när jag av en tillfällighet tittade bakom ett skynke och hittade... en gammal POWERPLATE :-)

Sedan avslutade vi med ett dopp i hamnen.. :-)

lördag 30 juli 2011

Sommaren är kort

Den mesta regnar bort..
Men idag är den här!

Vi ska ha släktträff idag.
Så igår körde jag extra hårt med både Spinning och Core för att ha en välförtjänt vilodag.

Men när jag vaknade sken solen... och havet ropade: "Thooooooomas.. ska du inte springa idag?".

Så jag hade inget val...


Foto: Snäll dam med barnvagn



tisdag 26 juli 2011

Mörka moln på himlen


Jag gör mitt bästa för att försöka komma tillbaka efter min lunginflammation.
Men det senaste dygnet känns det som att någon högre makt motarbetar mig..
Det kan också vara så att min hjärna fortfarande är på semester och behöver en uppryckning.


Igår kväll hade jag planerat ett pass i skogen och såg fram emot det hela dagen.
Men väl ute i skogen kändes alltihop segt som sirap.
Uppvärmningen kändes som en pina och när jag skulle börja attackera backarna så hade jag varken kraft eller ork.
Det blev bara hälften av den planerade sträckan och i princip allt kändes dåligt och frustrerande.

När jag kom hem satte jag mig en stund för att trösta mig med en återhämtningssmoothie.
Då plingade det till på chatten på Facebook, det var Annelie som undrade om jag ville följa med på morgonspinning imorgon(idag).
Det kändes som att det var den perfekta boosten för att komma över mitt dåliga löppass.

Morgonen idag började med att jag körde halva vägen till Limhamn utan min arbetsdator. Väl på Friskis glömde jag kvar min vattenflaska och fick skyndsamt promenera ut och hämta den i bilen.

Men tjoo.. Passet gick igång och jag såg fram emot en timmes svettning.
Efter 10 minuter gick strömmen i halva Skåne. Jag och Annelie körde på ca. 10 minuter till.
Men det var liksom inte så inspirerande att dra på när det var alldeles tyst och när folk runt omkring oss steg av och började torka av sina cyklar.

Det var faktiskt en hel del av de andra som såg lite smånöjda ut att de hade fått en anledning till att slippa ifrån passet.
Själv var jag bara totalt frustrerad och vi gick in och körde lite ben och bålstyrka i gymmet.
Dagen kan nu bara bli bättre..

söndag 24 juli 2011

Himma igen

Idag lämnade jag och "barnen" det något regniga paradiset för en vecka hemma i vardagen.
Mitt jobb är så att jag sällan kan vara ledig över månadsskiften, så i morgon blir det till att dra till Köpenhamn igen.

Jag och Hanna kastade in packningen och skyndade oss till gymmet.
Dom stänger 18.00 men vi lyckades ändå få till 1:45 av träningsglädje.

Vi värmde upp ordentligt både på cykel, löpband och roddmaskin.
Sedan körde vi friskt på nästan alla maskiner i hela gymmet :-)



Jag kunde t.om locka upp henne på en runda på löpbandet.




Starka vader behöver man både som löpare och Cheerleader.



Vet inte hur många timmar i veckan som Hanna tränar på sina "Toetouches".. men det är rätt många.

torsdag 21 juli 2011

Så här roligt har jag inte haft på länge..

Semester i ösregn kan ju vara sådär kul.
Men när man har två träningsglada döttrar kan det bli hur kul som helst.

Efter en dag med shopping i Båstad drog vi til Friskis i Höganäs.

Själv började jag med en timmes spinning och gick sedan in till flickorna som var i full action med att styrketräna och stretcha.


Flickorna har ju hållit på ett par år och är väldigt duktiga.. så det var kanske inte så underligt att flera nyfikna Höganäsare kom fram och undrade lite vad de höll på med när de även tränade på sina Toetouches mm.
De flesta känner ju inte till att Cheerleading faktiskt är en egen idrott som har fler och fler utövare i Sverige.


Tillsammans klarade vi sedan av diverse plankor och jag fick hjälp med att pressa mina stackars leder lite extra.

Hur roligt som helst...!!